Liberaler, förenen eder

Hon var viktig för att alliansen skulle komma till stånd och även om C förlorade röster i det senaste valet har respekten för partiet ökat – inte minst efter hennes raka besked att hon som näringsminister vägrade att använda skattebetalarnas pengar till att köpa ett krisdrabbat Saab. C gick även emot övergångsregler för nya EU-medborgare – till skillnad från Folkpartiet som också gör anspråk på att vara Sveriges liberala parti.

FP och C har onekligen olika historia, bakgrund och kultur, men när vi nu skriver 2011 är det intressant att notera att skillnaderna minskar. Centerledningen har under det senaste decenniet medvetet gått i liberal riktning och bidrar med ett tydligt individ- och småföretagarperspektiv, vilket är viktigt när regeringens tyngsta parti snarare utgår ifrån vad som är bäst för statsbudgeten.

När unga liberaler i dag söker engagera sig i ett politiskt ungdomsförbund är det inte givet att de väljer Liberala ungdomsförbundet, utan även CUF är gångbart. Men i stället för att konkurrera om medlemmarna har LUF-ordföranden Adam Cwejman och CUF-ordföranden Magnus Andersson valt att skriva en gemensam artikel i senaste numret av tidskriften Liberal Debatt om att FP och C bör slås ihop för att samla landets liberala krafter i ett större parti. Även Bertil Ohlininstitutet är inne på samma tankegångar i sin eftervalsanalys, liksom många tidningar. Såväl centerpartistiska Södermanlands Nyheter som frisinnade Västerbottens-Kuriren har i veckan argumenterat för ett samgående.

Visst finns det många svårigheter att överbrygga, inte minst partisternas ovilja att förändra sina förutsättningar att bli omvalda. Vårt valsystem bygger nämligen på att det i huvudsak är partimedlemmar, och inte väljarna, som utser vilka personer som ska sitta i nämnder, styrelser och fullmäktigeförsamlingar. Vill inte centerpartister och folkpartister bilda "Centerliberalerna" blir det inget – oavsett hur mycket vi som sitter på läktaren vill det.

Men det vore värdefullt om liberalismen och dess idébärare stärks. Andra sidan av myntet att partierna är olika, är att de kan bidra med olika styrkor. Även om centerpartister och folkpartister konvergerar så har C en mycket starkare organisation i hela landet medan FP har en starkare ställning i storstäderna. C är också västvärldens rikaste politiska parti efter försäljningen av sina tidningar – till liberala tidningsstiftelser. Den gröna och liberala tankesmedjan Fores finansieras också i huvudsak av C – och liberala tidningsstiftelser.

Varför skulle det inte även kunna komma något fruktbart ur ett partisamarbete mellan liberaler som utgår från dagens politiska landskap?



Sofia Nerbrand är fri skribent och ordförande i tankesmedjan Bertil Ohlininstitutet.