Elkonsumenter – allmänintresset -– och inte särintressen ska bestämma
vindkraftens framtid.
Dessvärre hörs mest högljudda "kravmaskiner";
tillverkare, mark-ägare (
LRF), kraftbolag och politiker, av vilka en del nog
inte vet vem de företräder. Elcertifikaten, får elkonsumenter betala.
Särintressen vill ta vinsterna; kostnader socialiseras, vinster privatiseras!
Till och med i politiska talarstolar tycks egna och familjeintressen
kollidera. KD-ledaren i
Kristianstad,
Christina Anefur Borglunds,
vindkraftspolitik strider mot hennes partis, men händelsevis stämmer den med
hennes fars, Hans Borglund, och brors,
Anders, skogsintressen i Villands
Vånga! På ett opinionsmöte nyligen viftade den 87-årige fadern med ännu inte
offentliggjorda kommunala vindbruksplaner; varifrån hade han fått dessa,
undrade mötesdeltagare.
Lobbyister som LRF, markägare och kraftbolag har inte elkonsumenterna i
tankarna utan egenintresset. Inte ens politikerna bryr sig mer om
elanvändarna än att de lägger lika stor skatt på elen som den kostar hos
kraftbolagen!
Vindkraftens stödnivå 35 öre per kWh, är mer än halva marknadspriset på el och
utan motstycke i svensk industrihistoria. 2009 fick vindkraften från
certifikaten 870 miljoner för 2,5
TWh - av elkonsumenterna - i subventioner.
Ska utbyggnaden följa regeringens plan till 30 TWh 2020 kommer summan av
subventionerna till 2035 att uppgå till svindlande 300 miljarder kronor;
nästan fyra gånger mer än börsvärdet på Wallenbergimperiet (Investor)!
Det blir endast 12,5 TWh replikerar vindenergins lobbyister, vilket blir "bara"
46 miljarder. Hoppsan! När fick en energimyndighet bestämma över regeringen,
vars planeringsmål är just 25 – 30 TWh till 2020; en tiodubbling av
vindkraften till 10 000 "snurror". För 300 miljarder får man minst
sex moderna kärnreaktorer, som producerar tre gånger mer el!
Mest huvudlöst är ändå motivet för vindkraften: CO2-utsläppen ska minska. Vår
elproduktion (vatten- och kärnkraft) är till 97 – 98 procent utsläppsfri.
Över livscykeln släpper kärnkraften ut mindre CO2 på sin produktion än
vindkraften beroende på att denna genererar så lite. Officiellt är
vindkraftens effektivitet bara 22 procent, i skogsbygd 19 procent. Den
levererar el endast var femte dag och de kalla dagarna 09/10 nästan
ingenting. Vår Herre var inte var så avig att han lät det både blåsa och bli
25 grader kallt samtidigt. Fast ibland blåser det så att snurrorna av det
skälet får stoppas!
Vindpropagandisternas nödargument blir; subventionerad CO2-fri svensk el kan
levereras till
Europa, där skitig kol dominerar. Men ska svenska elanvändare
subventionera danska och tyska "koleldare"? Det bör väl dessa
länders elkonsumenter stå för! Det får finnas gränser för svenska dumheter.
Sven Bergquist är fristående skribent. Han har varit ledarskribent i
flera liberala tidningar och informationschef på Sydkraft.