Hur illa är det med S? Enligt brittiska
The Economist har Sverige
varit känt för socialdemokratin och Stieg Larsson: "Men efter
valet börjar den förra få drag av liken i den senares deckare",
påpekas lakoniskt. Och i Christina Jutterströms, (f d vd på SVT), memoarer
görs häpnadsväckande avslöjanden om S.
Utrikesminister Anna Lindh mördades den 10 september 2003. SVT skulle
direktsända minneshögtiden. Inga närbilder på närmast sörjande; det var
självklart:
"Men döm om min förvåning, när jag får avtalet mellan SAP och SVT i min
hand och läser. I det fall SVT bryter mot åtagandet upphör detta avtal att
gälla samt utgår ett vite om en miljon kronor till SAP. Jag blev chockad.
Aldrig tidigare hade jag varit med om något liknande."
Är det rimligt att S, om SVT inte sköter sig, ska ta en miljon kronor av de
SVT-pengar som svenska folket betalat via tv-avgifterna, frågar hon.
Tydligen tyckte Göran Persson, då S-ordförande, och partiledningen så. Ty
det var först "efter en tuff ordväxling som kravet på en miljon
togs bort". Jutterström summerar:
"Kravet på en miljon blev för mig dessutom ett uttryck för den makt som
människor inom SAP sedan lång tid tillbaka är vana att utöva i många
sammanhang. Historien ger mig fortfarande dålig smak i munnen."
Jutterström vet säkert vad hon talar om! Och Persson avgick redan valkvällen
2006; bättre fly än illa fäkta.
Det gjorde däremot inte Mona Sahlin 2010 efter förlusten. Jutterström använder
klarspråk:
"Jag blir fortfarande rent förbannad, när man i dag talar om den här
händelsen som Sahlins Tobleroneaffär. Som om hennes agerande bara handlade
om att köpa en chokladbit på regeringskortet. Så var det inte. Dessutom har
det visat sig att Sahlin också långt efter detta använt sin arbetsgivares
kontokort för egna inköp. Det skulle kännas skönt om hon någon gång öppet
erkände, att hon har den här svagheten".
Man anar vilka drev som väntat om hon stannat. Men det tog så lång tid innan
hon själv förstod det, att man undrar vem som bad henne avgå.
Även där man minst anar det är
The Economist inte på
helt fel spår. På Sparbanken 1826 (f d Kristianstads Sparbank) hemsida om
Huvudmän, står: "Sparbankens 50 huvudmän är ytterst ansvariga
för banken. Hälften utses av kommunerna (bl a Kristianstad) andra hälften
utses av de valda huvudmännen."
Kristianstad, där Heléne Fritzon är oppositionsråd valde bland annat Henrik
Fritzon, gift med Heléne! Och huvudmännen med Henrik Fritzon valde från
Kristianstad bland annat Heléne Fritzon.
Nepotismen kulminerade mellan 1400- och 1600-talen men förbjöds 1692 av påven
Innocentius XII. Men i Sparbanken 1826 lever svågerpolitiken 2011, som per
definition gynnar släkten på andras bekostnad. Kanske partiets
familjepolitik?
Sven Bergquist är fristående skribent. Han har varit ledarskribent i
flera liberala tidningar och informationschef på Sydkraft.