Formellt sett har Koreakriget inte tagit slut. Sedan 1953 råder
vapenstillestånd mellan Nord- och Sydkorea. Med jämna mellanrum bryts
stilleståndet. I oktober skedde skottväxling mindre än tio mil från den
sydkoreanska huvudstaden Seoul. I mars torpederades den sydkoreanska
korvetten Cheonan av en nordkoreansk ubåt.
På tisdagen bröts stilleståndet på nytt. 200 nordkoreanska granater avlossades
mot den sydkoreanska ön
Yeonpyeong, som ligger nära det nordkoreanska
fastlandet. Mellan 60 och 70 hus stacks i brand.
Enligt
Nordkorea var det
Sydkorea som inledde skottväxlingen. Sydkorea
genomförde en i förväg utannonserad artilleriövning på Yeonpyeong, som
Nordkorea inte ville veta av. Kanske är alltsammans ett missförstånd.
Oroväckande är det likafullt. Nordkorea är ett av världens mest isolerade
länder. Männen där har att välja mellan fem statligt godkända frisyrer. Vore
det inte verklighet skulle det kunna vara något ur en
Monty Python-sketch.
Vissa menar att Nordkoreas granatattack är ett sätt att skrämmas. Regimen vill
stärka sin förhandlingsposition. Det kan också vara en fråga om intern
positionering. Resultatet hittills: ett par döda och ett antal skadade.
Omsorgen om människor lyser som vanligt med sin frånvaro när hårdföra
diktaturer spelar sitt spel.
Nu fördömer världens ledare angreppet.
Kina, som har ett avgörande inflytande
på Nordkorea som dess allierade, har uppmanat till lugn. Det är alltid
något. Kineserna uppskattar stabilitet och vet vad det betyder för ett lands
utveckling. Dessvärre har det inte kombinerats med någon större entusiasm
för demokratiska reformer. I stället är de nöjda med att ha Nordkorea som
buffert mellan sig och kapitalismen i Sydkorea.
Kina är nyckeln till en lösning på Koreakriget, men nyckeln är korrupt. Därför
inriktar sig omvärlden varje gång stilleståndet bryts på skademinimering och
återställande till status quo. Ett obekvämt beslut om att ingripa för att
rädda det nordkoreanska folket skjuts på framtiden. Återförening finns inte
på kartan.
Allt därför att en upptrappad konflikt med det oberäkneliga Nordkorea vore
förödande, inte bara för ländernas befolkning utan också för världsekonomin.
För bara ett par årtionden sedan var Sydkorea så fattigt att
Sverige skickade
bistånd dit. De många svenska ungdomar som adopterats från Sydkorea, som i
dag besöker det land där de föddes, möter Seouls skyskrapor och
shoppingstråk. Landet är hem för en rad internationella storföretag.
Nordkorea har samma geografiska förutsättningar, men har valt en annan väg. Nu
kan den bli förödande, inte bara för det egna landets befolkning utan också
för omvärlden.