Integritetskränkande fotografering ska vara förbjuden och straffbar.
Måndagens besked från justitiedepartementet var välkommet.
Förslaget går, i korthet, ut på att ingen får fotografera eller filma
människor i deras bostad, i omklädningsrum eller i liknande utrymmen mot
deras vilja. Påträngande, närgången eller dold fotografering som syftar till
att kränka den personliga integriteten omfattas också av förslaget.
Den nya lagstiftningen, som är tänkt att gälla från den 1 juli 2012, är
ett svar på ett aktuellt och växande problem. Den tekniska utvecklingen har
skapat nya förutsättningar för film och fotografi, vilket förändrat
människors användning av dessa verktyg.
Detta är naturligtvis i grunden något positivt. Filmkameror är mindre, mer
behändiga och billigare än någonsin. Digitalkameror gör att vi kan ta 500
bilder när vi förr tog 24. Mobiltelefoner med kamerafunktion gör det lättare
att spontant fotografera barnens lek i pulkabacken. Men det blir också
lättare att diskret plocka upp kameran i skolans omklädningsrum eller på en
offentlig toalett. Få reagerar över att någon har en mobiltelefon i handen.
Eller funderar på vad den används till just då.
Den mobbning som i dag sker genom publicering av intima eller kränkande bilder
är förvisso ingenting nytt. Forumet är ett annat, metoden en klassiker.
Skillnaden är att bilderna nu får större spridning, och arkiveras för andra
att hitta på internet under många år efteråt. Det som förr med tiden hamnade
i papperskorgen lämnar i dag svårutplånliga digitala fotspår.
Dock finns uppenbara problem med ett fotograferingsförbud. Närgången
och dold fotografering må vara obehaglig, men kan också vara en avgörande
del av exempelvis en journalistisk kartläggning av någon makthavares
förehavanden. Smygfotografering kan vara nödvändig för att avslöja
oegentligheter. Det kan också vara en viktig metod för fria medier,
samtidigt som offentliga personer också har ett privatliv. Tänk dolda
kameror i dokumentärfilmer, tänk filmklipp från valstugor.
Fotograferingsförbud är med andra ord inget som ska införas lättvindigt.
Risken för sluttande plan och självcensur är uppenbar. Tryck- och
yttrandefriheten får inte inskränkas.
Men just därför tycks det nya lagförslaget vara en rimlig avvägning mellan
yttrandefriheten och skyddet för den personliga integriteten. "Till
ansvar döms inte om gärningen med hänsyn till syftet och övriga
omständigheter är försvarlig", är en nyckelmening.
Klarare kan skrivningen knappast vara.
Något som av en makthavare kan uppfattas som integritetskränkande kan i
allmänhetens ögon anses vara försvarligt om det sker i ett journalistiskt
syfte.