Kontakter och attityder – viktiga vägar till jobb

Arbetslösheten i Skåne ligger på 7 procent, en relativt hög siffra. Ändå får företagen inte tag i folk. Var femte rekryteringsförsök misslyckas, vilket innebär att den ekonomiska utvecklingen bromsas.

Det handlar inte enbart om högutbildade akademiker med många examina och flera års arbetslivserfarenhet redan före 30 års ålder.

”Vi firade i tisdags”, berättade Margareta Struve från Tetra Pak på Svenskt Näringslivs fullsatta seminarium i Lund om kompetensförsörjningen i Skåne på onsdagen. En av de längsta anställningsprocesserna någonsin hade äntligen avslutats. Det internationella jätteföretaget hade fått tag i en plåtslagare.

Många arbetsgivare delar den erfarenheten. Svårigheten att få tag i rätt arbetskraft har aldrig varit större. Nätverk och kontakter står för hälften av arbetsförmedlingen i dag, medan Arbetsförmedlingen blir alltmer marginaliserad som kanal. Bara 1,6 procent av de som fick jobb 2010 fick det efter information från en av myndighetens arbetsförmedlare.

Anette Berggren från Rostfria Svetsmontage i Bjuv efterlyste, som så många andra, en attitydförändring. Politiskt talas det om stora reformer. Men sådana tar tid, vittnade tidigare högskoleministern Tobias Krantz, numera på Svenskt Näringsliv, om. Tillsammans var de två – och Sacos samhällspolitiske chef Gunnar Wetterberg – överens om att det är generella förbättringar som behövs: en utbildning som motsvarar näringslivets behov, bättre matchning, slopad värnskatt.

Men näringslivet har inte tid att vänta. Det är nu kompetensen behövs.

I detta sammanhang kritiseras märkligt nog den några veckor gamla gymnasiereformen. Att den som vill åter kan få en examen utan högskolebehörighet har av Socialdemokraterna utmålats som ett sätt att stänga dörrar till framtiden. I själva verket är det tvärtom. Den som vet att man vill gå vidare kan läsa utökad studiekurs för att få sin behörighet, eller läsa in de ämnen som krävs. Men viktigast är att alla får möjlighet att få en eftersträvad gymnasieexamen, vilket är en första formell förutsättning för att komma in på arbetsmarknaden.

Den gamla ordningen har inte precis rosat marknaden. ”Den som har kommit in på industriprogrammet som sitt åttonde val kan vi inte ha i verkstaden”, sa Anette Berggren. ”De är inte intresserade.” På så sätt utbildar vi unga till arbetslöshet.

Därför åter till attityden. Alla yrken har inte samma status. Samtidigt odlas myten om att den globala konkurrensen får jobben att flytta ut ur landet. Den är inte helt sann. Industrin är fortfarande grunden för det svenska näringslivet. Konkurrenskraften ligger i specialisering, forskning och utveckling. Men också i synen på ingångsjobben. Det behövs fler händer – på rätt nivåer.

Hur ska man då göra? Länge har det talats om samverkan mellan det offentliga och näringslivet. För att det ska bli framgångsrikt krävs inte enbart att näringslivet lokalt är generöst med lärlings- och praktikplatser, man måste också – tillsammans med politiken – på allvar ta ansvar för kompetensförsörjningen. Förändra bilden av både industrijobben och jobben i tjänstesektorn, inse att alla jobb är riktiga jobb.