Mätta moderater längtar inte till framtiden

Det går ju så bra. Partiet leder landet. Har ambitionen att göra det länge än. Och talar allt mer om att värna allmänintresset. Man vill ”lyssna till folket”, ”ta fram svar på de frågor som berör” och ”ta ansvar för de samhällsproblem som finns”.

Moderaterna vill vara en bred kyrka. Sneglar avundsjukt mot Socialdemokraterna.

Fredrik Reinfeldt åtnjuter samtidigt på gränsen till ofattbart stort förtroende, för att vara Moderatledare. Visst ser han emellanåt lite sliten och trött ut, men ambitionen att vinna ett val till, går det inte att ta fel på. Reinfeldt vill bli historisk.

Ändå spekuleras det i att finansminister Anders Borg kanske skulle tänkas vilja ta över.

De ryktena har Borg försökt få tyst på. Han säger sig inte vara intresserad av att kandidera till riksdagen 2014. Men är det egentligen ett hinder, mer än att han inte kan delta i riksdagens partiledardebatter?

Därför fortsätter spekulationerna: Hur länge sitter Reinfeldt kvar? Tio år är en lång period. Förlorar han nästa val är ödet beseglat. Då behöver också Moderaterna en nystart. Kanske till och med en Borg. Men om han vinner?

Lite trist är det att partiledarfrågan, som vid en jämförelse mellan de åtta riksdagspartierna nog får sägas vara minst het i Moderaterna, framstår som en av de hetare. Detta säger dock en hel del om de problem som döljer sig bakom mättnadskänslan.

Från att ha varit i nästintill permanent opposition – med allt vad det innebär – är det sedan andra valsegern 2010 som om maktinnehavet ska försvaras mer än en politisk linje. Då blir de genomförda reformerna viktigare att tala väl om, än att ivrigt diskutera framtiden.

Resultatet är att den interna kritiken, den levande debatten om mål och mening, har förkvävts. I det vinnarhål Moderaterna befinner sig är det helt enkelt besvärande lite som stör. Det riskerar att invagga dem i falsk trygghet.

Moderaterna borde i stället våga ta steget fram. Förädla allt sitt lyssnande till visionära förslag.

Folkpartiledningen försöker åtminstone. Inför förra helgens landsmöte fanns bland annat ett konstruktivt förslag om att genomföra en omfattande skattereform. Folkpartiombuden fegade visserligen ur, förslaget röstades ned, men i sitt anslag var det rätt. Var finns Moderaterna här? De verkar beklagligt nog både stolta och nöjda med skattesystemet som det är.

Allt tyder på att Moderaterna lider av politisk elefantiasis: makten och framgångarna har gjort behovet av förändring till något obekvämt. Sjukdomen är svårbotad. Desto mer angeläget att kurera den i tid.