Klimattoppmöte i stormens öga

Men en rad skeptiker ifrågasätter även detta, hänvisar till naturliga variationer och avfärdar alla propåer om att utvecklingen skulle vara ett hot eller att det ens är bråttom att minska utsläppen av växthusgaser. Särskilt starka är skeptikerna dessvärre i några av de länder som släpper ut mest växthusgaser och har mest att säga till om i världsekonomin: Kina, Indien, Ryssland och USA.

När det sjuttonde klimattoppmötet, COP 17, i dag inleds i Durban i Sydafrika är det få som tror att det ska bli något annat än ännu ett tungrott möte i FN-byråkratins skugga. Den initiala energi som fanns i processen efter Riomötet 1992 har sedan länge klingat av. På COP3 1997 tillkom visserligen Kyotoprotokollet, vilket hittills är det enda avtal enligt vilket undertecknande i-länder har accepterat utsläppsminskningar, men USA har hela tiden stått utanför.

Avtalet från Kyoto löper ut 2012. Följdriktigt är en förlängning av detta en av de stora frågorna för Durbanmötet. Sedan länge har det dock stått klart att inget av de stora utsläppsländerna vill förlänga det.

Japan och Kanada har dessutom anslutit sig till vänta-och-se-linjen och deklarerat att de inte är intresserade av att binda sig på nytt så länge Kina och USA står utanför.

Alla dessa stater, tillsammans med Brasilien och Indien, vill av olika skäl inte ens börja förhandla ett nytt avtal förrän 2015.

EU har tillsammans med utvecklingsländerna en mer förhandlingsvänlig linje. EU har på egen hand åtagit sig att minska utsläppen med 20 procent till 2020 jämfört med 1990 och är redo att göra mer om andra också tar ansvar. Målet är ett nytt avtal till senast 2015.

Sverige går på egen hand ännu längre. Målet är bland annat en minskning med 40 procent till 2020 och att hälften av Sveriges energianvändning då ska komma från förnybara energikällor.

Konflikten mellan fattiga och rika länder är klimatfrågans kärna. Underutvecklade länder drabbas hårdast av vattennivåhöjningar och torka, gamla industriländer räds sin ekonomiska utveckling och fruktar att bli omsprungna av Brasilien, Indien och Kina utan att dessa tar ansvar.

Det hade inte skadat med friska vindar i Durban. Klimatförhandlarna behöver nytt syre. Kanske en påminnelse om världen utanför förhandlingsrummen.

Ska vi tro FN:s klimatpanel leder den nuvarande utvecklingen mot en klimatkatastrof om ingenting görs. Oavsett hur det är med den saken är det rimligt att agera med försiktighet. Det är ingen uppoffring att utveckla ny, grön teknik. Det kan till och med bli till en konkurrensfördel.