Vem vaktar väktarna?

Resultatet blev en kompromiss med flera eftergifter, bland annat att den spaning som FRA utför bara får initieras av regeringen, regeringskansliet och försvarsmakten. Andra brottsbekämpande myndigheter som polisen, Säpo eller Tullverket skulle inte få del av signalspaningen.

Nu är detta på väg att ändras. Justitiedepartementet föreslår att Rikskriminalen och Säpo på egen hand ska få begära spaning av FRA.

Tidpunkten för beskedet är knappast vald av en slump. På söndag är det ett år sedan terrorattentatet i Stockholm då Taimour Abdulwahab sprängde sig själv i luften, mirakulöst utan att skada någon annan än sig själv.

Nu påminns vi åter om händelsen och då är det tacksamt att flytta fram positionerna när det gäller behovet av signalspaning. I onsdags presenterade Säpo nya detaljer från sin utredning om terrordådet. Så här långt anser Säpo att Abdulwahab agerade ensam, i alla fall under själva attentatsdagen.

Däremot fick Säpo inte gå vidare till FRA med den dator som hittades i Abdulwahabs utbrända bil. Säpochefen Anders Danielsson säger till Svenska Dagbladet att man med FRA:s hjälp hade kunnat spana på intressanta personer vars kontakter fanns i datorn.

Säpos slutsats är enkel, den nuvarande lagen hindrade vidare spaning efter medhjälpare till terrorbombaren.

Det är ingen hemlighet att Säpo välkomnar den nu föreslagna möjligheten till signalspaning men man spelar med dolda kort. Vad vet vi om behovet av signalspaning? Där ligger det stora problemet, kan inte Säpo med fog visa på vilket behov som finns med övervakningen och hur effektiv den är, blir det helt omöjligt för en utomstående att bedöma deras argument.

Vi ska i stället lita på att myndigheten gör rätt bedömningar. Det är på sikt dömt att misslyckas eftersom ett okontrollerbart egenintresse alltid agerar för sin egen sak.

Vi måste ställa frågan: Vem vaktar väktarna? När myndigheternas övervakning växer måste också kontrollen och insynen förbättras. Att insynen inte fungerar uppenbarades tidigare i år när det framkom att inte en enda person i efterhand fått veta att FRA granskat dem trots att lagen säger att det ska göras.

I grunden finns det två motstridiga intressen, nationens säkerhet och individernas integritet. Tyvärr är det så att efter terrorattentaten den 11 september 2001 har medborgarnas integritet gång på gång fått ge efter för de nationella intressena. Så tycks även vara fallet nu.