Syriskt sönderfall

De skakiga videobilder som publicerades i onsdags och som sägs visa syriska, oppositionella som dödar fyra obeväpnade, civila regimanhängare i Aleppo förändrar spelplanen. Ryssland anser att sekvensen bevisar vad man har sagt länge: bägge sidor i inbördeskriget i Syrien begår krigsbrott. Nu kan det bli än svårare att samla nödvändigt internationellt stöd för att få ett slut på våldet.

Att FN:s generalförsamling i dag röstar om en resolution som snällt ber Bashar al-Assad att avgå, blir närmast ångestframkallande. Visst är ord bra, men FN-resolutioner med symboliskt och moraliskt värde lär inte stoppa våldet. Syrien står allt mer ensamt i arabvärlden, men så länge Kina och Ryssland försvarar al-Assad regimens rätt att slakta sina medborgare lär striderna fortgå.

Så länge det saknas politisk vilja att ingripa lär omvärlden få inrikta sig på humanitär hjälp till de som lyckas fly från landet. Den delen eskalerar.

FN:s livsmedels- och jordbruksorgan, FAO, varnade på torsdagen för krigets konsekvenser för den inhemska försörjningen. Livsmedelsproducenterna har inte kunnat skörda. Tre miljoner människor riskerar svält under det närmaste året om livsmedelsbistånd uteblir.

Mer positivt är att Barack Obama har gett klartecken till bland annat CIA att ge den syriska oppositionen understöd. Hur det sker är oklart. Klart är att det inte handlar om vapen – det sköter Saudiarabien och Qatar på egen hand – men att USA försöker hitta lösningar på konflikten utanför FN-systemet, som ju är fullständigt lamslaget. Hur länge till man kan vänta för att göra en större och mer systematisk insats är svårt att säga. Särskilt när oppositionen har så dålig kontroll på vad de egna trupperna sysslar med som den uppenbarligen har.

Frågan är om det är en rimlig hållning från omvärlden att bara se på medan syrierna förgör varandra.