Låt marken gunga

"Med våra skandalösa kroppars kraft kan vi säkert åstadkomma en jordbävning. Om inte, är jag säker på att Sedighi kan komma med en rationell förklaring", ironiserar McCreight.

Se där ett smart sätt att klä av böneledaren och hans likar in på bara skinnet.



Men att uppmaningen fått sådant genomslag säger inte bara något om religiöst hyckleri och kvinnoförtryck utan även en del om objektifieringen av kvinnokroppen. "Nakna bröst ska skaka jorden", skriver till exempel Sydsvenskan om tilltaget trots att uppmaningen inte handlar om att låta plaggen falla. Den som inte ser upp hamnar lätt i motsatsparet skyla eller inte skyla – heltäckande slöja mot bara bröst, trots att det är vad som går an i samhällskroppen som borde stå i centrum.

Vad kvinnor bör ha på sig och inte ha på sig är för mullorna i Iran – och för islamister världen över – en högt prioriterad fråga. Tänk bara på hur det förhöll sig i talibanernas Afghanistan. Det handlar om kontroll och underordning. Det följer så klart inte av något givet påbud i Koranen, utan av en djupt konservativ tolkning av religionen som är blind för jämställdhet som idé. Ingen symbol för den ordningen är starkare än de heltäckande slöjorna, och de har gett upphov till en motreaktion i Europa som är minst sagt problematisk.



I demokratier borde böter eller fängelse för vilka plagg en vuxen individ bär vara en främmande tanke, men i veckan som gick var Belgien nära att stifta en sådan lag. Med udden riktad mot de mycket få personer som bär nikab eller burka går lagförslaget – som nu försenas av regeringskrisen i landet – ut på att den som har på sig kläder eller huvuddukar som försvårar identifiering ska kunna dömas till böter på 15-25 euro eller fängelse i upp till sju dagar.

Även i Frankrike är frågan om förbud mot slöjor långt gången. President Nicolas Sarkozy är inte främmande för att ta till lagstiftning.

Liknande debatter förs i många andra länder och i den mest vulgära formen görs ingen skillnad mellan islamism, islam eller muslimer i allmänhet. Det sägs handla om att skicka starka signaler – och om att stå upp för jämställdhet.

Men sådana här förbud i toleransen namn är verkligen ingen god idé.

Kvinnoförtryck med religiösa förtecken – oavsett religion – bekämpas inte genom att förbjuda en viss klädsel, utan genom ett långsiktigt och enträget arbete i samhället för inkludering, jämställdhet och tolerans. Om något så kan signaleffekten av lagstiftning försvåra det viktiga arbetet.

Hellre då klä av intoleransens språkrör i en öppen debatt så att marken gungar under deras fötter.