Opinion

Om alla bor i stan – vem bor då här?

Opinion Artikeln publicerades

För ett halvår sedan öppnade Espresso house vid stationen i Kristianstad.

Det är det första modernare caféet i stan, med gratis internetuppkoppling och dyrt trendigt ”coffee”. Kanske inte lika charmigt som konditorierna där damer dricker bryggkaffe ur blommiga koppar och äter prinsesstårta till, fast annorlunda, fyllt av unga i trendiga sneakers.

Men vart är de på väg med sina take-away-muggar? Ska de ta tåget härifrån? Och har tåget gått för landsbygden?

Det blir en allt mer brännande fråga hur det ser ut i Simrishamn, Ystad eller Östra Göinge om tio år. Om tjugo. Allt fler flyttar till städerna, och om 35 år väntas 75 procent av världens befolkning bo i urbana områden.

Dessutom väntas stad och landsbygdse olika ut. Per Schlingmann och Kjell A Nordström beskriver i sin nya bok Urban Express en kommande världsordning där samhället domineras av kvinnor i städer. De lever längre än män, har högre utbildning, tjänar mer – och allt fler kvinnor i världen styr länder.

Men om de smarta ambitiösa brudarna flyttar till Södermalm och tjänar storkovan, vad händer då med mindre städer som Kristianstad, eller med bildsköna orter som Svarte?

Det är många stadsbor som är dödströtta på att trängas i svettiga tunnelbanor och fulla stadsbussar. Att lägga en löjlig stor del av lönen på en skrubb kan ge ångest. De längtar till en annan tillvaro. Men frågan är vad som erbjuds i de delar av Sverige där man får en villa i utbyte för sin skrubb? Många bor kanske i Kristianstad för närhet till jakt. Andra i Hässleholm för stillheten. I Simrishamn för havet. Men det behövs ju jobb också. Och puls. Gott dyrt kaffe och bikramyoga.

Politiker finner alltför ofta lösningen i bidrag, i fler miljoner för att stötta exempelvis butiker på landet. Det borde inte behövas. Sjöbos och Bromöllas framtid kan inte vara skatteutjämning och fler EU-program; man borde kunna bättre än så av egen kraft.

Med ökad generositet inför dem som vill starta företag, bygga nytt eller öppna en restaurang kan det faktiskt lösa sig självt. När småstäder förr levde av stora industrier är det i framtiden småföretagen som ger jobb, och för att de ska kunna frodas behövs enkla regler, snabba ryck vad gäller tillstånd samt låga skatter och avgifter. Småpåvar på kommunala förvaltningar och i nämnder måste bort. Moderna ledare in.

Dessutom behöver mindre ortererbjuda en livsmiljö som passar för unga familjer och får högskolestudenterna att se städer som Kristianstad som mer än en plats att mellanlanda på i livet.

Gallerior och simhallar kan inte vara svaret på allt. Det är inte med statyer och käcka slogans man vinner hjärtan. Med kommunalt styrd skola och äldreomsorg finns stort utrymme att göra enskilda kommuner till stjärnor; det är på dessa områden man kan glänsa.

Glesbygdens ledare behöver tänka modigt, mer som företagsledare. Och kanske hänga mer på Espresso House och prata med dem som annars tar sin jättemugg med latte och drar.