2011 är ett avgörande år för regionfrågan. Om storregioner ska vara på plats
till efter nästa val är det hög tid för partierna att agera.
För Skånes del är det nödvändigt. Dessvärre tycks regionpolitikerna drömma mer
om att göra gemensam sak med danskarna och bilda en storregion över
Fehmarn-Bält med
Hamburg. I den vision till 2020 som ligger talas det om att
skåningarna ska få ingå i en dynamisk region med upp till 10 miljoner
invånare. Att resa med bil från
Malmö till Hamburg är inte längre än att
resa från Malmö till
Jönköping.
Och visst, perspektivet är fantastiskt. Skåne har större samhörighet med
kontinenten än med
Stockholm. Det finns alla skäl att arbeta för
gränsöverskridande skånska samarbeten.
Men detta är faktiskt inte alls detsamma som att organisera den offentliga
verksamheten i en större region. Det senare handlar om sjukvård och
kollektivtrafik. Samtliga utredningar som har sett på frågan har konstaterat
att Skåne har ett för litet befolkningsunderlag, trots sina 1,2 miljoner
invånare. Att fylla på med blekingar och kronobergare hade varit en bra
början, om de fortfarande vill. Dessvärre är det så att skåningarna har
stött bort sina grannar så till den milda grad att de i dag hellre pratar om
att samarbeta ensamma än tillsammans med oss. Det vore illa om det blev så.
För oss.
Samtidigt finns det partier som gärna pratar om en storregion i Södra
Götaland. Folkpartiet gick till val på frågan i höstas och avdelningen i
Kristianstad uppmanade vid sitt årsmöte i tisdags "de andra
politiska partierna i Kristianstad att aktivt trycka på sina partikamrater i
Skåne i riktning mot ett ställningstagande för en sydsvensk region."
Det vore onekligen välkommet.
FP, som sitter i majoritetsstyret i
Region Skåne, har dessvärre svårt för att
agera i frågan i regionfullmäktige så länge majoriteten är splittrad.
Samtidigt kan partiet rimligen inte gå emot sin egen linje om frågan kommer
upp.
Det är dags för
Socialdemokraterna och
Vänsterpartiet att ta sitt ansvar som
opposition.