På nationell nivå är regionfrågan busenkel. Moderaterna och
Sverigedemokraterna stretar emot, övriga riksdagspartier är för en
effektivare statlig och landstingskommunal/regional organisation än i dag.
I
Skåne är det, som bekant, inte fullt lika enkelt.
Hos
Kristdemokraterna "pågår en process". Någon tidsplan
för diskussionen om
Södra Götaland finns inte, vilket signalerar att man
inte delar uppfattningen om att den som vill kunna påverka ska göra det nu,
inte efter att regeringens utredare väl har lagt sitt förslag.
I
Centern är förvirringen total. Debatt? Inte då. Frågan är inte ens
aktualiserad inför partiets distriktskongress i april.
M hanterar frågan i maj. Men det är bara formalia. Intresset för en
regionutvidgning är på nollpunkten. Avvikande röster hörs inte.
På regionfullmäktige i
Skånehuset i
Kristianstad i går var det tydligt att
regionfrågan i mycket är en geografisk mer än politisk fråga. Skåne är
splittrat längs den gamla länsgränsen, där även politiker från det gamla
Malmöhus län tycker att "det var så krångligt förra gången".
Men trots splittringen i majoriteten är det uppenbart att splittringen inom
Socialdemokraterna är avgörande. Om S i regionen verkligen hade haft
intresse av att följa den nationella partilinjen så hade trycket mot M varit
övermäktigt. Då hade S kunnat göra gemensam sak med inte bara
Vänsterpartiet, utan också med
Miljöpartiet och
Folkpartiet; en majoritet i
regionen.
Regionfrågan har diskuterats i flera decennier. Det är tillräckligt länge för
att politikerna borde våga nästa steg.