Med tanke på att såväl Miljöpartiet som Vänsterpartiet har varit teoretiska anhängare finns det därmed rimligen en majoritet för framtiden. Största hotet är att Moderaterna ska följa den tidigare regionstyrelseordföranden Jerker Swansteins linje och motarbeta en effektivisering av den offentliga förvaltningen och dess insatser i Skåne. Det vore olyckligt av flera skäl. Mest därför att tillväxtförutsättningarna försämras och att Skåne lämnar det ineffektiva Blekinge i sticket. Osolidariskt, helt enkelt.
Swansteins efterträdare, Pia Kinhult, har hela tiden hänvisat till en diskussion under våren i regionfrågan. Partiets linje avgörs av M-distriktet den 27 maj. Så långt allt väl. Kruxet är bara att den dialog och offentliga debatt som M sagt ska föregå beslutet inte har varit särskilt aktiv. Hur ska skåningarna, som S skriver, kunna ge den acceptans en regionförstoring kräver om det förblir tyst?
Att hänvisa till att det krävs en demokratisk förankring genom öppen dialog kan verka tilltalande. Hur det offentliga drar sina administrativa gränser är dock lika ointressant för medborgarna som hur de statliga verken drar sina. Det visar, om inte annat, politikernas ovilja att debattera frågan. Regionfrågan handlar inte om identitet. Landskapet är inte hotat. Direktdemokrati ska reserveras för mer brännande frågor än så här.
0% är glada
0% är likgiltiga