Våga eller fråga, Swanstein

"Jag tror inte att folk i Skåne, Blekinge och Kronoberg är så intresserade av hur den politiska strukturen ser ut, utan faktiskt mer av vad vi gör, att erbjuda god sjukvård och god omvårdnad", sa han i Sydnytt och viftade undan en av de allra största framtidsfrågorna.

Och det låter som en dålig ursäkt.

Det senare – organisationen – är nämligen intimt kopplat till det förra – kvaliteten. Detta har konstaterats i utredning efter utredning efter utredning

Nej, Swanstein tar stöd i "folkets ointresse", men förefaller i stället vilja något annat.

Fokus i mycket av dagens regionala visionsarbete ligger i sydvästra Skåne. Blicken är riktad söderut, trots att det råder bred samsyn i regionen om att politikerna måste kasta sina blickar också åt norr och åt öster.

För rättvisans skull ska tilläggas att Swanstein har en tes om att en storregion skulle "skapa problem" eftersom den skulle flytta fokus från det som är viktigt för Skåne, den interna organisationen.

Hur var det nu? Organisationsfrågan i Skåne är viktig, men inte kopplad till hur Skåne ska klara sina framtida uppgifter genom samverkan eller samgående med grannlänen? Och för vem skulle en storregion skapa problem? För politikerna, möjligen, men väljarna har i regel inget som helst intresse av att göra det så bekvämt som möjligt för politikerna. Det är liksom inte därför de väljs.

Swanstein slingrar sig.

Socialdemokraternas Christine Axelsson tycker å sin sida att frågan om storregion är för sent väckt, att den inte kan avgöras redan i årets val.

Det förvånar. Ärendet är grundligt utrett – och diskuterat.

När Region Skåne bildades var det efter centrala beslut i riksdag och regering 1996 om att acceptera ett regionförsök. Det första valet till regionfullmäktige genomfördes 1998.

Då lät sig inte de framsynta skånska politikerna styras av "folks ointresse" för organisationsfrågor. Inte heller accepterade man den dåvarande S-regeringens njugga inställning. Man tog eget ansvar och påverkade utvecklingen. Därför att man ville.

Swansteins slingrande och Axelssons ovilja säger egentligen ingenting om vad skåningar, blekingar och kronobergare tycker. Enda sättet att få veta det är att fråga dem. Detta görs lättast genom att anordna landstingskommunala folkomröstningar i samband med valet den 19 september.

Det finns det tid för.

Om man vill och vågar.