Allt satsas på driftingen

– Jag har slitit upp två däck än så länge, på fyra varv på banan, berättar Danny Wiik från Östanå som just klivit ur sin Nissan Skyline R33 GTST 1998 efter en övningsrunda.

Tävlingen börjar inte förrän på söndagen, men redan på lördagen har en hel del folk samlats för att se förarna värma upp och kvala in till själva huvudtävlingen.

För publiken handlar det om upplevelsen att se bilarna glida runt på banan. Det tjuter i däcken och luktar (eller doftar) av bränt gummi när bilarna glider runt på banan i en rasande fart.

Blodigt allvar

För flera av förarna däremot är det hårdsatsning och blodigt allvar som gäller, även om de flesta lockats till sporten av den speciella fartkänslan.

– Själva grejen är ju adrenalinet som pumpar – det går ju fort det här.

– Fast just denna banan är ju ganska liten och teknisk. Här gäller det verkligen att ha kontroll över bilen.

Drifting är en bedömningssport. Det gäller att hålla sig nära intill de utplacerade konerna. Samtidigt bedömer tre domare förarna med avseende på hastighet, linje och vinkel på bilen – ju större sladdvinkel desto bättre.

Framtidsnamn

Själv är Danny Wiik lite av ett framtidsnamn inom sporten. Under säsongen har han bland annat kammat hem en tiondeplats på Sturup raceway i sin första tävling på riktig bana, och en seger i en tävling på Ring Knutstorp i konkurrens med förare från hela landet.

Tillsammans har bilen och Danny Wiik spenderat många långa timmar i garaget för att allt ska var tip-top när de väl kommer ut på banan.

Gå upp en storlek

– Ja, jag har lagt alla mina pengar och tid på det här. Men jag har lyckats ragga en del sponsorer också som har lovat att vara med även under nästa säsong.

Då planerar han att gå upp en storlek i driftingvärlden. För närvarande kör han klassen ”modified” med en hastighetsbegränsning på 80 kilometer i timmen.

– Men klassen ”ProInt” har inga hastighetsbegränsningar. Då måste man ha godkänd hjälm, bur och brandsäkra kläder.

– Det blir många fler timmar i garaget, säger Danny Wiik.