Förvandlar 100-åriga huset
BROBY. Någon viss stil är det inte frågan om, utan om kära ting som hittas på loppis.
Eller till exempel svärmors gröna lampa som hänger i hallen. Hon älskar grönt, han allt i trä. Anna-Karin Skoglund och Olof Lundqvist väckte förvåning både bland släkt och vänner när de först letade fritidshus.
När så Solhäll köptes 2008 och de senare flyttade hit skakade mer än en på huvudet.
- Själv var jag en latte-flicka, en cityslicker, förklarar Anna-Karin med penseln i ena handen i färd med att måla fönster.
Olof har en annan bakgrund, har bott i Södra Sandby och ville gärna ha skog inpå knutarna.
I dåligt skick
Det var glasverandan, som speciellt Olof är förtjust i, som lockade dem att titta närmare.
– Här kan vi inte bo, här har det brunnit, tyckte Anna-Karin som slogs av de sotfärgade glasen.
Det visade sig att det var bara bruna plexiglas som spikats för och kunde plockas bort. Det skeva, kantiga huset byggt i slutet av 1800-talet på blott 76 kvadratmeter köpte de från Göinge Hembygdsförening för 200 000 kronor som i sin tur fått ärva det av smeden i byn.
Tog tjänstledigt
Det första året pendlade paret från lägenheten i Malmö.
I början körde de upp bara för dagen, huset var i för dåligt skick för att bo i.
Med tiden insåg de att längtan till Solhäll blev för stor.
Ett överslag på vad det skulle innebära för ekonomin att flytta permanent gjordes.
Anna-Karin tog ett års tjänstledigt från sitt lärarjobb i Trelleborg, Olof behåll sitt som rektor i Eslöv.
– I början var det svårt att vänja sig vid att det är så tyst. Man hör en moped som brukar komma vid tiotiden på kvällen, det är allt, säger Olof.
– Vi sover väldigt gott.
Även om huset köptes för en billig peng pågår renoveringen som inte är helt gratis.
Gjorde det mesta själv
Huset rappades om, mitt i smällkalla vintern sattes en luftvattenpump in, under mattorna på golven visade sig ligga fina trägolv som fick fräschas upp.
Det de kan göra på egen hand ger de sig i kast med.
– Det är learning by doing, säger Anna-Karin som fick erfara att kitta egna fönster var svårare än hon tänkt sig.
Flera glas spräcktes innan proffs tillkallades. Hantverkare anlitas när det blir för svårt.
– Vi har fått tag i så bra hantverkare, och det är billigare än i Malmö, tycker de.
Paret medger att det handlar om en nedväxling vad gäller ekonomin.
– Men samtidigt vet jag inte om det stämmer, vi har fått en större livskvalitet och vi bor billigt, påpekar Olof som trots allt pendlar till jobbet i Eslöv.
– Det går bra. Det man kan önska vore en direktförbindelse med buss till Hässleholm, det tar bara 23 minuter med tåg från Hässleholm till Eslöv, säger han.
Okej, de två hade en bostadsrätt i Malmö de kunde sälja av och få loss pengar till både hus och de renoveringar som behövs nu och på sikt.
– Det är dyrt, inte minst med allt till trädgården, säger han med en skämtsam blink till Anna-Karin.
Öppet hus
De har redan haft öppet hus i samband med Bodagarna för två år sedan och visar gärna köket som går i milda gröna färger, rummet intill har försetts med en murad kamin.
Tv-rummet går i rött, det har Olof bestämt, och sovrummet har en aura av båtkabyss över sig.
Toaletten har fått en provisorisk duschkabin, med Jesustavlor på väggarna.
– Det är ju ett andaktsrum, säger Anna-Karin.
Fotnot: För att hålla nära och kära uppdaterade på hur renoveringen fortlöper startade Anna-Karin ”Fröken Gröns blogg” på www.frokengronsblog.blogspot.com. Om livet i en gammal smedsbostad.
Olof bloggar om sina funderingar på http://onkelolof.blogspot.com
