Slickstenarna är hemma

Östra Göinge Artikeln publicerades

Åsa Lindsjös slickstenar har hittat hem. I påsk ställer hon ut sina verk som korna på godset varit med och skapat.

Inspirationen tog vid utanför Åsa Lindsjös köksfönster där det betar vita charolais. När hon såg skålarna som korna slickade fram i saltstenarna hejjade hon på tills dess att hon tyckte att stenarna hade en vacker form. Så småningom engagerades även korna på Wanås gods i arbetet.

När saltstenarna haft en form som tilltalat konstnären har hon tagit hon in dem, lackat dem och sedan gjutit sina verk.

– Alla stenar är unika, men det är många som jag inte har kunnat använda. Det handlar om att stenen ska tala till mig – vissa stenar slickas väldigt fult. Jag vill att det ska hända något, det ska kännas – och då räcker det.

Konstverken har hon tillverkat på Ifö Sanitär i Bromölla, i samma material som sanitetsgodsfabrikens övriga produkter. Åsa Lindsjö har förutom samarbetet med Ifö även engagerat bönder i processen.

– De kan ringa och säga "nu har jag en sten här som är jättefin", säger hon och ler stort.

– Det har varit otroligt spännande med alla mötena på vägen.
Slickstenarna har tidigare visats på Degeberga konsthall men på Wanås får de stå på en plats där det känns som att de hör hemma.

– Det här är ett gammalt kostall, säger Åsa Lindsjö och blickar ut över konsthallen. Jag tyckte att det var så fint att ställa ut stenarna just här. De pratar väldigt fint med rummet.

Åsa Lindsjö är född och uppvuxen i Malmö men bor sedan 15 år tillbaka på Österlen. När korna började inspirera till konst utanför hennes fönster fick hon lära sig att tycka om kor.

– Jag var rädd för kor innan jag började arbeta med dem.

Ser du dem som dina arbetskamrater?

– Absolut. De är mina cow-workers.
På fredag klockan 14 blir det vernissage för Åsa Lindsjös konst. Det är sjunde gången som Stiftelsen Wanås utställningar samarbetar med ÖSKG, Östra Skånes konstnärsgille och det är andra gången som Åsa Lindsjö ställer ut på Wanås i samband med den traditionsenliga konstrundan. Att bjuda in en konstnär som tidigare visat sina verk på anläggningen är en medvetet långsam tanke från stiftelsens sida.

– Man kan se det som att vi fördjupar ett samtal i stället för att hela tiden inleda nya. Fördjupning, långsamhet och tid att tänka efter. Det tror jag att vi behöver mer och mer av, säger Marika Wachtmeister, verksamhetschef.