Synskadad lär sig hästhoppning

Glimåkra ,

En lärare på Glimåkra folkhögskola fick honom att testa ridning. Det behövdes inte mer än en gång, sedan var Abdullah Aamar rejält hästbiten. Att han har en svår synskada hindrar inte honom från att gå på ridskola i Glimåkra.

Abdullah har ridit drygt ett år, och kan redan hoppa, trots grav synnedsättning.
Foto: Lasse Ottosson
Abdullah har ridit drygt ett år, och kan redan hoppa, trots grav synnedsättning.

Inne i ridhuset hos Glimma ryttarförening väntar halvblodet Bea på att ryttaren ska kliva upp på henne. Det är dags för veckans ridlektion för Abdullah Aamer. Han hoppar upp på hästen och går ut på spåret.

I mitten står Berit Stigsson, hon är en av ridlärarna som håller lektion hos Glimma ryttarförening. Hon berättar att just den här lektionen ska ägnas åt hoppning. Och det är något som både Abdullah och hästen Bea gillar. Men först är det dags för uppvärmning.

Sedan rider han an mot hindret, Bea tar ett skutt över. Efter hand höjs hindret och till sist är höjden uppe på 60 centimeter. Vilket ekipaget klarar galant. Båda verkar nöjda med sina insatser när lektionen är slut och det är dags att gå in i stallet.

Bea binds upp i stallgången och Abdullah tar av utrustningen. Abdullah Aamar, 23 år, har en svår synskada, inte mer än tio procents syn, men det är inget som märks av. Det innebär dock att han ser mycket dåligt, har svårt att se detaljer och är ljuskänslig.

– Man tänker på det, säger Berit Stigsson som fått följa Abdullahs utveckling på hästryggen från start.

Abdullah har inte ridit mer än drygt ett år men är jätteduktig på hästryggen.

– Det här är första gången jag hoppat så här högt, säger han och ler.

Att han inte ser hindret förrän han är precis framför bekommer honom inte, han litar på Bea, och med bra instruktioner fungerar det jättebra. Fast några gånger har det hänt att han och hästen tänkt olika.

– Till exempel när hon bytte galopp så tappade jag balansen och var på väg mot höger medan Bea tog av till vänster. Och första gången vi hoppade var jag inte beredd på att hon skulle göra ett stort hopp, säger Abdullah som höll sig fast genom att krama Bea om halsen.

Abdullah Aamar har lärt sig att lita alltmer på Bea.
Foto: Lasse Ottosson
Abdullah Aamar har lärt sig att lita alltmer på Bea.
Berit Stigsson är mycket stolt över sin duktiga elev. Med noggranna beskrivningar hjälper hon Abdullah att hitta vägarna i ridhuset.
Foto: Lasse Ottosson
Berit Stigsson är mycket stolt över sin duktiga elev. Med noggranna beskrivningar hjälper hon Abdullah att hitta vägarna i ridhuset.
Abdullah som är palestinier och uppvuxen i Irak älskar fart. Nu längtar han efter våren och en galopp i skogen på Bea.
Foto: Lasse Ottosson
Abdullah som är palestinier och uppvuxen i Irak älskar fart. Nu längtar han efter våren och en galopp i skogen på Bea.

Han gillar utmaningar och att testa nya saker. Att det är lite fartfyllt är bara bra.

– Jag drivs av det som utvecklar mig, händer inget så tröttnar jag snabbt.

Egentligen bor Abdullah utanför Växjö, men hamnade på Glimåkra folkhögskola för sex år sedan och där har han också blivit kvar. Nu läser han allmän linje.

– Jag kom dit för att jag ville lära mig att klara vardagliga saker själv, nu har jag gjort saker jag inte trodde jag skulle våga, och jag gillar att gå i skolan.

Förutom hästintresset är han aktiv i Unga synskadade Syd, där han är ordförande.

– Det var en av mina lärare som har hästar som erbjöd mig att prova på. Hon tyckte jag hade talang och att jag skulle börja rida här hos Berit.

För att lära sig ännu mer om ridning kommer Abdullah till Glimma ryttarförening även när han inte har ridlektion. Då sitter han på läktaren och följer träningarna. Även om han inte ser så mycket lär han sig saker.

– Jag brukar spela in film på mobilen som jag kan titta närmare på.

På hästryggen känner Abdullah inga begränsningar.

– Där känner jag mig trygg. Däremot var det lite värre att fixa hästen, det skrämde mig till en början, särskilt att böja sig och ta hovarna, men nu har jag lärt mig.

– Att det går så bra är tack vare Berit. Hon har stort tålamod med att jag hela tiden ställer frågor.

Berit skrattar och säger:

– Ibland får man tänka till för att det ska bli bra förklaringar. Mycket man gör tänker man inte särskilt mycket på och det kan det vara svårt att hitta ett bra sätt att förklara. Fast det brukar gå bra säger hon.

Abdullah Aamar missar inte sina ridlektioner utan tar sig upp till ridhuset oavsett väder.

– I början vågade jag inte gå hit själv, men det gör jag nu, trots att det är mörkt. Jag övar på att inte se alls, förklarar han.

Att han skulle tröttna på ridning tror han är uteslutet.

– Ridning är bra för dem med synnedsättning. När man inte ser anstränger och spänner man sig mycket. Ridning ger balans och bra hållning, och man slappnar av.

– Det jag längtar allra mest efter nu är att rida ut i skogen och galoppera.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.