De har hittat hem i prästgården

– Det betyder mycket för konfirmander och unga att ha en förebild. Prästen kan prata hur mycket som helst, men det är först när de ser att det går att leva ett kristet liv som ung som de uppmuntras att ta efter, menar, Daniel Larsson som är ledare för den kristna kommuniteten i Broby prästgård.

I dag bor där nio ungdomar, mestadels svenskar men också volontärer från andra länder.

Theresa Schönher som är den yngsta i kollektivet kommer från Tyskland. Hon sökte sig till Sverige och prästgården i Broby efter att tidigare har varit på semester i landet.

– Främst för alla trevliga människor men också landskapet och naturen.

På dagarna lär hon sig svenska och på kvällar och ibland helger jobbar hon som frivilligarbetare i kyrkans ungdomsverksamhet.

– Vi jobbar tre och tre, berättar Emma Thuresson som är från Broby.

Hon blev nyfiken på kollektivet genom sin bror som var en av de första som inkvarterade sig i prästgården när projektet startade för snart tre år sedan.

Idén om att göra prästgården till en kristen kommunitet kom från kontraktsprosten Anders O Johansson och man sökte och fick pengar till verksamheten hos Svenska kyrkan på riksplanet. Men också de fyra församlingarna som är med i projektet, Östra Broby, Osby, Knislinge och Glimåkra församlingar har skjutit till medel.

– I dag bär sig projektet enbart med det församlingarna skjuter till, berättar Daniel Larsson.

För pengarna får församlingarna tillbaka ungdomsarbete, ett frivilligt arbete som ska omfatta 25 procent.

Förutom att de som bor i kollektivet hjälper till ute i församlingarna har ungdomarna som deltar i konfirmandgrupperna möjlighet att besöka prästgården, oftast på fredagar och lördagar.

– Det fungerar som en ungdomsgård, berättar Daniel Larsson.

– Man pratar och fikar.

De som bor i prästgården betalar själv hyra, den är baserad på inkomst.

– Alla jobbar eller studerar och lever på csn, berättar Maria Redgard som fick höra talas om verksamheten när hon studerade på Glimåkra folkhögskola.

Det var studiekamraten Ira Kovalchuk,som bott i kollektivet i omgångar sedan starten, som berättade om verksamheten.

– Jag skulle prova en månad men sedan blev jag fast. Jag kände att jag ville vara kvar och följa min konfa-grupp, det är så många relationer som skapas, säger Maria.

Ira har varit i Broby under många somrar, på Tjernobyllägret.

Drömmen för henne var att arbeta med människor och den har nu infriats.

I kollektivet delar man på sysslorna och äter måltiderna tillsammans. Några delar också rum.

– Visst kan det bli lite påfrestande att leva så nära varandra, men fördelarna överväger, säger volontärerna.