Deltidsbrandmän efterlyses

Även om kårerna i både Broby och Sibbhult har 20 man på varje ort, fem i varje jourgrupp, behövs det fler deltidare.

– Vi har inga reserver och skulle behöva några till, säger Ulf Hjortenbrink, platschef i Sibbhult när det var dags för öppet hus under söndagen.

Tre som i stort sett hängde på låset var Martin Axelsson, Batjak Radoslav och Christian Nöbbelin.

– Jag håller på att plugga till CNC-operatör i Kristianstad och blir klar i februari, förklarar Martin Axelsson som hoppas kunna vara kvar i bygden.

– Det hade ju varit perfekt att kunna kombinera ett jobb som deltidare med något annat, säger han.

Tidigare ägnade han sig åt långlöpning över 2,7 mil.

– Fast det var några år sedan, så jag får väl börja träna igen.

Han har inte närt en dröm om att bli brandman sedan barnsben.

– Det har kommit på senare tid. Men jag har alltid tyckt om att hjälpa folk, säger han och är idel öra när Jörgen Konradsson och Morgan Linderoth visar hydraulverktyg som används vid bilolyckor, sjukvårdsväskan och när han får känna på hur det är att sitta inne i brandbilen.

Hårda fysiska tester

Han fyller inte i ansökningsformuläret på studs, men ska överväga det.

– Även om du fyller i den i dag kommer det att ta minst ett halvår innan du är i tjänst, säger Ulf Hjortenbrink.

Hårda fysiska tester vill till för hugade aspiranter.

Christian Nöbbelin har provat förut.

– Jag klarade sex av de åtta minuterna på löpbandet, säger han.

På frågan om han ska göra ett nytt försök visar han blanketten som redan är ifylld.

– Jag måste träna hårdare. Men här i Sibbhult finns inget gym med löpband, säger han och är beredd att bege sig till andra orter för att få rätt träning.

Vill gärna ha kvinnor

Sara Svensson, helt ny som deltidsbrandman i Arkelstorp, har slutit upp om nu någon tjej skulle få för sig att bege sig till stationen i Sibbhult.

Hon är en av två kvinnliga deltidsbrandmän i Kristianstads kommun, båda stationerade på samma ort.

– Jag har bara mött positiva reaktioner på att jag är tjej, säger hon som för bara några dagar sedan ryckte ut på sitt första larm i skarpt läge.

– Det var en viltolycka där jag fick hjälpa till att hålla nacken på föraren och bära bort henne på spineboard.

Föraren var inte allvarligt skadad.

– För mig var det ett perfekt första larm, säger hon som gick den grundläggande kursen i kem-rökdykning tillsammans med Peter Düssing som börjat i Sibbhult.

– Jag var med om mitt första larm i dag, ett automatiskt brandlarm i Glimåkra, berättar han.

Larmet gick vid tiotiden på förmiddagen.

– Pulsen är inte nere ännu, säger han med ett skratt några timmar senare.

Åka med på larm

För att få träning är hans ambition att åka med ut på alla larm.

Under den första timmen är det inte fler aspiranter som dyker upp.

– Kan ju tyckas lite dåligt med tanke på att så många brev skickats ut. Men får vi bara in en eller två till är det väldigt bra, säger Ulf Hjortenbrink.