Resan fick Henrik mer motiverad

– När jag ser en meny, så tänker jag vad kan jag lära av det här. Så var det inte innan.

Även om Henrik Hjortenbrink är väl medveten om att kockyrket är slitigt och stressigt så har tre månaders praktik på ett hotell, Monachyle Mhor, i de skotska högländerna inte avskräckt honom, tvärtom.

– Redan första dagen fick jag direkt en sektion som jag hade ansvar för.

Med en lapp i handen där allt fanns nedskrivit var det bara att köra igång.

– Visst fick jag fråga en del till en början med, konstatera Henrik som ändå tycker att han är bra på engelska.

Efter de tre månaderna har han skaffat sig sin egen variant på språket, en skotsk-irländsk variant.

Hotellet han praktiserade på ingår i en kedja som ägas av Tom Lewis, Skottlands motsvarighet till Jamie Oliver.

Och en av kockarna i köket hade jobbat på en av Gordon Ramsays stjärnrestauranger.

– Jag blev direkt en i familjen när jag kom till hotellet.

Arbetspassen i köket kunde vara långa tuffa och det tog ett tag att komma in i rutinerna.

– Det blev ett uppvaknande, jag trodde jag visste vad det handlade om men så vart det inte.

– Maten lagas inte alls på samma sätt som i Sverige, det är bara att lära sig att sätten är olika beroende på vilket ställe man är på.

Henrik förstår nu också vikten av att göra det man blir tillsagd att göra.

– Ett måste om man ska hålla hög klass på köket. Det går inte att alla tjafsar och lägger sig i. Det gäller att respektera varandra och lyda köksmästaren.

Han berättar att ibland kunde det gå hett till i köket.

Lite av ”Hell’s kitchen”?

– Det hände att det kom saker flygande i köket, konstaterar han.

Arbetspassen kunde vara långa och dryga, runt 15 och upp till 17 timmar. Arbetstider som inte avskräckte.

Henrik är jättenöjd med sin praktikplats och allt han fått lära sig.

– Det är först nu när jag kommer tillbaka som jag uppskattar möjligheterna vi får här hemma i köket. Innan tänkte jag bara skola.

– Att få komma så långt hemifrån, få jobba mycket och verkligen fokusera på det man gör är oerhört positivt. Dessutom har jag fått vänner för livet.

Men något måste väl ändå har varit jobbigt?
– Fötterna tog mycket stryk, jag fick stora sår. Och första morgonen kunde jag inte sätt ned dem på golvet.

– Så nu vet jag att nästa gång jag ger mig i väg ska jag ha minst två par skor och massor med bra strumpor.