Kvinna frikänns från mordbrand

Hovrätten väljer därför att ogilla åtalet mot kvinnan. Hovrätten bedömer att de två första bränderna var anlagda och då med stor sannolikhet av någon av dem som bodde i huset och var hemma vid brandtillfällena. Två personer har haft lika stor möjlighet som kvinnan att tända på huset. Att en okänd gärningsman tagit sin in obemärkt i villan anses orimligt.

Den tredje branden var troligen anlagd även den, tror hovrätten men det går inte att utesluta andra uppkomstsätt.

Hovrätten ser det även som troligt att det varit samma gärningsman alla tre gånger, men olika gärningsmän kan inte uteslutas. Vid det tredje kan det handla om en gärningsman som inte bodde i huset.

De uppgifter som försvarsadvokaten hittade i slasken, och som ledde fram till att hovrättsförhandlingarna togs om en andra gång, är inte huvudorsaken till den friande domen.

Försvarets utpekande, att det var två killar som haft möjlighet att sätta fyr den tredje gången, är med största sannolikhet felaktigt tror hovrätten men utpekandet visar ändå att det kan finnas andra förklaringar till bränderna än de som lyfts fram i åtalet.

Hovrättens samlade bedömning är att bevisningen inte är så heltäckande och robust att kvinnans skuld är ställd utom rimligt tvivel.

Därmed upphävs tingsrättens dom, där kvinnan dömdes till tre år och åtta månaders fängelse.