Ett unikt lapidarium växer fram i Sibbhult

Direkt översatt är ett lapidarium en stensamling. Sten på latin är just lapidus.

Innan jul sattes arbetet igång vid Sibbhults kyrka. Förhoppningen är att allt ska stå klart i april. Lapidariet är en av delarna i det stora stenprojektet ”Sibbhult – ett nav i stenhjulet”, där exempelvis även stenslinga och utemuseum ingår.

– Vi har jobbat med idén om ett skånskt lapidarium i nästan tre år. Sedan föll det sig så att det blev en del i det stora stenprojektet, säger Anna Andréasson, kulturvetare och arkeolog.

Hjärsås församling var intresserade av att ta sig an lapidariet och föreslog Sibbhults kyrka då den sydöstra delen av kyrkogården inte går att använda till gravsättning. Där är för stenigt.

Tillsammans med Ann-Britt Sörensen, samhällsvetare vid Alnarps lantbruksuniversitet, har hon besökt ett 20-tal kyrkogårdar runt om i Skåne för att hitta stenar till utställningen.

– Vi har tittat på över 1 000 stenar. Det svåraste har varit gallringen från 200 och ned till de vi ska visa, ett 50-tal, säger Sörensen.

De stående gravstenarna har redan varit uppgrävda eller skulle precis tas bort då gravrätten löpt ut. 18 kyrkogårdar bidrar med stenar, bland annat finns stenar från Hjärsås, Broby, Hässleholm och Kristianstad.

Det administrativa arbetet har tagit mycket tid. Kyrkogårdsförvaltningar och länsstyrelsen har gett sitt godkännande att flytta stenarna. Församlingarna har i sin tur deponerat stenarna.

Andréasson och Sörensen har försökt att göra ett representativt urval. Hänsyn har tagits till bland annat stenslag, teknik, titlar, text, symboler och form. Gamla och speciellt intressanta gravstenar kan få ett antikvariskt skydd och bevaras, men de flesta vanliga och typiska riskerar att plockas bort med tiden.

– De har också en historia som är viktig att berätta. I utställningen finns stenar från början av 1800-talet fram till 1980-talet, allt från flata kalkstenshällar och en bautasten till de mer strikta gravstenarna som ser ut som resväskor, säger Sörensen.

– Gravstenar berättar en större historia på ett påtagligt sätt. Du får en uppfattning om byn, vilka som levde där och vilket liv människorna levde utifrån gravstenarna. Du ser samhällsutvecklingen. Gravstenar är ett hållbart kulturarv om vi tar tillvara det på rätt sätt, säger Andreásson.

Förhoppningen är att visa och väcka intresse för den kulturhistoria som finns på våra kyrkogårdar.

– Kanske åker man hem och ser på sin egen kyrkogård på ett nytt sätt.

Gravstenarna kommer att stå i kronologisk ordning, och tillhörande skyltning ska berätta dess historia. De finns just nu på GRF Gravvårdar i Högsma i väntan på att lapidariet ska byggas klart.

– Det ser spännande ut, säger Anna Andréasson medan hon går runt på kyrkogården för att fotografera arbetet ur olika vinklar och vrår.

– Lapidariet blir unikt – vackert och innehållsrikt – något som alla kan vara stolta över, säger Sörensen.