Glasfusing och tusch

KNISLINGE. De två är arbetskamrater som båda börjat odla sin konstnärliga ådra under de senaste åren.

– Vi bestämde oss helt enkelt för att ställa ut ihop, berättar de båda.

Birgitta Knisting hänger upp sina teckningar i svart-vitt på några av bibliotekets väggar medan Birgitta Andersson ställer i ordning sina silver- och glasmycken i en monter.

– Egentligen började det med att jag satt och kladdade på ett papper under ett möte.

– En arbetskamrat sa på skämt att hon tyckte att jag skulle börja sälja dem.

Teckningarna har spännande detaljer som gör att man kan titta länge på dem, några med kristet förtecken.

– Tro, hopp och kärlek. Det var min dotter som ville att jag skulle göra något på det temat, förklarar Birgitta Knisting som funderat på att satsa på väntrumsbranschen.

– Där kan behövas något att titta på.

Egentligen började det med blyerts men snart tog tuschen över.

– Det är roligare med tusch.

Det är också så att ett streck inte går att göra ogjort.

– Har man dragit ett streck går det inte att ta bort, så det är bara att bestämma sig. Det man kan konstatera är att det inte går att göra två likadana och det är inget som går att tvinga fram.

Birgitta Andersson började med silverlera för flera år sedan, som hobby.

– En hobby som tagit fart allt mer, konstaterar hon.

I dag är det inte längre bara silversmycken utan också glassmycken som fascinerar. Att bränna samman olika glas ger spännande färgkombinationer.

– Efter hand lär man sig att se hur färgerna kommer att utvecklas av värmen.

Birgitta experimenterar gärna och lägger på olika guld- och platinamönster. Då får smyckena brännas en gång till.

– Det finns olika sorters glas, en del ger glittrigare smycken, berättar Birgitta och visar några av sina alster.

På senare tid har hon också börjat kombinera glasfusing och silver.

– Det går att variera hur mycket som helst, så jag har nog att göra när jag blir pensionär, konstaterar Birgitta Andersson.

Utställningen pågår vecka sju till tio på Knislinge bibliotek.