Jack och bönstjälken slog rot i Kulturhuset i Broby

När Banditteatern från Malmö, bestående av Oskar Stenström och John Hanse, gestaltar sagan om ”Jack och bönstjälken” i Kulturhuset i Broby är det inte frågan om storvullen och påkostad scenografi, snarare avskalad och effektfull.

Byten av roller och skepnader sker snabbt, ändå verkar de små telningarna mellan tre och sex år hänga med, så även de storvuxna de har med sig.

Minuterna innan har merparten av de 70 som hämtat ut gratisbiljetter, bland andra Malin Eriksson, med barnen Zackarias, fem år, och Zimon, tre år, stått i kö utanför.

– Vi har varit på teater tidigare, på Nalle Puh, fast det var inte här, säger Malin Eriksson som tycker det är värt att passa på när erbjudandet finns.

Intill står Elone Eriksson som håller med.

– När det nu ges möjlighet är det viktigt att ta vara på det, säger hon som har sonen Rasmus, tre år med sig.

Premiärdags

Det är premiär för Rasmus att gå på teater. Hela han utstrålar förväntan, han står stilla och tittar med förundran på alla runt omkring, med ena handen i mammas hand. Det är dessutom första gången han är i Kulturhuset och biblioteket, åtminstone vad han minns.

Klättrar ovanför molnen

I Banditteaterns uppsättning har mamman i det fattiga hemmet bytts ut mot en pappa. Och den mystiske mannen som lurar Jack att byta bort den döda kon mot magiska bönor är en förslagen rundstrykare som Jack tror heter ”Haudi” och som pratar bred och slängig amerikanska. Haudi för tankarna till predikanterna ”over there” med deras storvulna språk.

Läskigt blir det när Jack klättrar upp till huset ovanför molnen och stöter på jätten.

Lyckligt slut

Sagan slutar trots allt lyckligt. Jätten dör, Jack och pappan lever rikt och lyckligt resten av livet.

Föreställningen varar en halvtimme.

– Bättre än på tv, är Zackarias omdöme efter föreställningen.

Rasmus är inte lika övertygad.

– Läskigt, säger han om jättens mask, och håller mamma om möjligt ännu hårdare i handen än tidigare.

På frågan om han vill gå på fler teatrar nickar han utan tvekan.

Det som är läskigt kan ju också vara kittlande och spännande.