Osedvanligt hög riskfaktor

1987 var året då allt började, året därpå osäkert om vart allt lutade. Det var då Sune Nordgren invigningstalade, när han själv jobbade på tv.

Tate Modern hade öppnat filial i Liverpool, Fred-rik Roos öppnat Rooseum i Malmö.

Sedan dess har Tate Modern i Liverpool blivit omtalat, Rooseum blivit en filial till Moderna Museet och Wanås, ja vädret är i alla fall sig likt, konstaterade Sune Nordgren inför en skara med flera hundra besökare på söndagens vernissage. Som trängdes – vilket behövdes i den kallfuktiga luften – nedanför trappan till Magasinet.
Men han lovordade också inriktningen som institutionen fått. Från att bara satsa på säkra kort till att våga mer.

– Kontinuitet och experiment. Konst utan förankring är meningslös, samtidigt ska den klara att utsättas för hållfasthetsstudier, påpekade han och tyckte att Wanås berikats med en osedvanligt hög riskfaktor.

Med miljötänkandet i bakhuvudet väckte han dessutom förslaget att alla som lyckas ta sig till utställningen utan bruk av förbränningsmotor skulle få gratis inträde.

– Och övriga beläggas med koldioxidavgift.

Sune Nordgren avslutade sitt tal med att konstatera att Maria Wachtmeister visserligen lämnar ansvaret för utställningen på Wanås.

– Men hon har öppnat grinden och har säkert hittat en ny stig.

Marika Wachtmeister nämnde inget om framtida stigar, utan tog upp sitt eget val att stiga åt sidan. Inte så mycket nostalgisk ändå, mer ett kortfattat konstaterande och att hon är trygg med att lämna över till Mattias Givell och Elisabeth Millqvist.

– Min önskan är att denna aktiva konstinstitution i Öst-ra Göinge får chansen att mogna ytterligare.

Under eftermiddagen bjöds det på flera olika nya inslag, bland annat inledde Annette Fellesson, lärare på Konsthögskolan i Stockholm, ett nytt projekt.

I höstas var hon med när elever begav sig på resa från Stockholm till Wanås. Nu gör hon en utvikning av den idén, 38 nya dagar på hästryggen, nerkoncentrerat till det som ska bli en stig i parken.

Till långsamhetens lov.