Bocken Bärtilsson har
blivit stenbrottets kelgris

Text: Inga-Lill Bengtsson
Publicerad 12 mars 2010 20.04 Uppdaterad 22 juni 2010 4.16

Hägghult.
Geten var i allra högsta grad levande, om än skygg och väldigt mager när den dök upp i oktober. Efterhand har den kommit att bli efterhängsen som en hund. Med fara för sitt eget liv.
Geten dök upp vid Emmaboda Granit AB:s stenbrott i Svarta Bergen i oktober. Mager.

– En av de yngre killarna, som varit på Granada och festat helgen innan, körde och tippade sin last. När han kom ner sa han att han sett en get, berättar Håkan Svensson.

Elefanter som synvilla okej. Men get.
Tills den dök upp igen. Först på avstånd, på andra sidan stenbrottet. Där den balanserade vid den branta kanten och på kantiga block. Hur säker som helst.

– Han kunde komma dit och lägga sig vid kanten, och titta ner en hel dag på de som jobbade där nere, berättar Håkan Svensson.

Stenhuggarna började lägga ut mat vid ett ödehus. Allt eftersom förstod geten att stora män i gula jackor och hjälmar var något att lita på.
Och så fick bocken sitt namn. Bärtilsson. Men långt ä.

Det händer att han smyger upp bakom Agne Ekborg.

– Då känner man ett ryck och bump i jackan där bak, berättar han som gärna busar med honom.

De respektingivande hornen till trots, som växt med fyra, fem centimeter i vinter, är Bärtilsson snäll som ett lamm. Visserligen kan han titta klurigt, och illmarigt, men stångats har han aldrig gjort.

I ena örat syns spår efter en märkning som bocken tappat på sina irrvägar, innan han kom till sitt hembrott.

– Vi har frågat runt men ingen saknar honom, säger Håkan Svensson.

Bärtilsson drar sig inte för att stå på ett stenblock som någon i manskapet borrar i. Med öronbedövande dån.

Han klättrar lätt upp på en hjullastare och speglar sig i rutan. Emellanåt är den långa, tjocka pälsen full av olja och smörjfett.
Bocken börjar bli för efterhängsen för sitt eget bästa.

– Det är synd om honom, han behöver komma till kompisar, andra artfränder, säger Agne Ekborg.

Även om Bärtilsson känner sig hemma bland stenar och branter är han varken bergs- eller stenget.

– Förmodligen av en vanlig lantras, säger Karl Jansson, djurskyddsinspektör på länsstyrelsen.

För stenhuggarna har bestämt sig, Bärtilsson behöver ett nytt hem.

– Därför har vi beslutat att omhänderta geten, den är ju övergiven. Så nu blir det polisens sak att omplacera den, säger han vidare.

– Bocken har haft det hur bra som helst i stenbrottet, omhuldad. Men han behöver komma till någon som har andra djur, han ska inte gå ensam.

Under fredagen var manskapet ledig, i dag lördag är det minst en i gänget som tittar till bocken.

I nästa vecka blir det dags för omplacering.

Större eller mindre text



Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu