Wanås grönskar

Ni har hört det förut. Ni ska vara klimatsmarta. Helst inte äta kött, inte åka bil eller flyg. Om ni inte sorterar hårt och mjukt papper i olika kärl går jorden under.

På invigningen av Wanås utställning "Footprints" var tonläget inte lika uppskruvat. Ingen tjock svart rök från skorstenar, inga katastrofscener, ingen Al Gore och väldigt få pekpinnar.

– Konsten kan en addera en annan sorts röst, som kanske kan nå fram i mediebruset, sa curator Marika Wachtmeister i invigningstalet.

Det var verkligen en unik röst som förmedlades i miljödebatten. Även om det inte alltid var helt enkelt att lista ut vad den enskilda konstnären ville ha sagt med sitt verk. Smygfotograferade vilda djur, mjölkpaket staplade ovanpå en kohud och en film på moln i rörelse är tre exempel på mer abstrakta och svårtolkade verk. Men det fans också tydligare inslag.

Elsa Sköld och Ingrid Fröberg hade tagt sig från Malmö för att titta på barnbarnet Nilsmagnus Skölds bidrag "No more Shall We Part" – fotografier, filmer och föremål från ett vackert gammalt växthus som stått orört i 30 år.

– Det är jättekul att se vad han har åstadkommit. Han är otroligt duktig. Förut målade han också, men det har han slutat med och det tycker jag är lite synd, sa mormor Ingrid Fröberg.

Elever från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Alnarp hade anlagt en egen köksträdgård på Wanås. Utställningsträdgården bestod av fyrkantiga lådor i trä, som fyllts med jord och växter. Tanken är att uppmuntra människor till att ägna sig åt odlingsaktivism.

– Vi vill få människor att börja odla saker i sina egna trädgårdar. Allt är väldigt "basic" här, för man kan kanske inte har tid att odla allt hemma, säger Linda Högberg, student vid landskapsarkitektprogrammet vid SLU.

Kort sagt fanns det något för alla. Elisabeth Eriksson och Lasse Glimsö från Kristianstad trivdes med att bara promenera omkring i solen vid Wanås.

– Det är fantastiskt roligt att komma hit. Vi kommer inte bara hit för konsten, utan mycket bara för parken och de vackra omgivningarna.

De lämnade dock inte bilen – den största miljöboven – hemma.

– Nej, vi skulle ha tagit bussen. Men vi samåkte i alla fall med två andra, säger Elisabeth Eriksson.

Under invigningen presenterade också Wanås ett av inslagen som kommer att ingå i utställningen nästa år. I projektet "En annan väg" ska elever från Kungliga konsthögskolan ta sig de 60 milen från Stockholm till Wanås helt utan artificiella hjälpmedel.