”Allt förstod man inte”

BROBY. Vem minns Ubbeboda? är det passande namnet på utställningen. Den lilla orten strax utanför Lönsboda hamnade i allas blickfång genom såväl lokal- som rikspress den dagen i augusti 1974 då både polis och grävskopa kommenderades till Ubbeboda skola för att fylla igen den grop som konstnärinnan Teresa Murrak grävt ute på skolgården.

Vallfärda till skolan

Som reporter har jag fått historian om gropen berättad för mig av tidigare kollegor och den bild som jag målat upp framför mig, en djup vallgrav runt hela skolan, visar sig inte överensstämma med verkligheten.

De bilder som finns med på utställningen som nu visas på Kulturhuset i Broby visar konstnärinnan själv som färdigställer en grop på tre meter i diameter och någon meter djup, med intilliggande kulle av den jord som grävts upp.

”Tilltaget” på skolgården fick befolkningen att vallfärda till skolan, några med nyfiket intresse medan andra förfasade sig. Mest förfasade sig hyresvärden till Ubbeboda skola, dåvarande Osby kommun som till och med hade uppe frågan i kommunstyrelsen.

– De var rädda för att någon skulle trilla i gropen, och beslutade att konstnärskollektivet skulle vräkas, berättar Sven Hellgren som är den som satt ihop utställningen på Kulturhuset i Broby.

Han kunde själv betrakta händelserna på nära håll då han var vän till en av de konstnärer som tagit initiativet till Stenhuggarsymposiet 1974. Där träffade han också sin fru, japanskan Fukiko Nakabayashi.

Symposiet i Ubbeboda skola och konstnärskollektivet där under hela 1970-talet är också upp- hovet till den japaninspirerade stenkonsten som fortfarande lever kvar i Göinge-bygden. Några av konstnärerna är fortfarande bosatta här.

– Från början var det fyra som kom, de utökades med ytterligare två japanska konstnärer, berättar Sven Hellgren.

En del av konsten lever fortfarande kvar vid stenbrottet i Hägghult där många av konstnärerna hittade skrotsten att jobba med. Resväskan är ett av monumenten som finns kvar.

Den förskjutna pyramiden en annan som lockat många att fortsätta pyramidbyggandet vid stenbrottet.

Om hur det hela började, med konstnären Hjalmar Råstorp som hade sin ateljé i skolan från 1970 och till det att ett gäng konstnärer kom och hjälpte honom att färdigställa den jättelika stenskulpturen av Fabian Månsson, då tankarna på ett internationellt stenhuggarsymposium föddes.

– Det kom konstnärer från alla håll, organisationen var kanske inte den bästa. Det här med mat och logi hade man inte tänkt så noga på, berättar Sven Hellgren.

Saknades en dialog

Det 100 dagar långa symposiet innehöll både det som var mer eller mindre spektakulärt

– Allt förstod man inte, säger Sven som med utställningen vill visa att konstnärerna faktiskt var seriösa och i dag är många av dem väletablerade.

Inte heller kommunpolitikerna i Osby förstod sig på konstnärskollektivet.

– Det gjordes flera inviter från konstnärernas sida. Men det saknades hela tiden en dialog. Deras skrivelser kom tillbaks i form av protokoll från kommunstyrelsen. Det gick prestige i frågan.