"Indien är en del av mitt hjärta"

En bil svischar förbi på Yngsjövägen utanför det gamla korsvirkeshuset. Trädgården är välskött och inbjudande. För några år sedan gick Inga Ekelund en kurs i trädgårdsskötsel och sedan dess har hon haft ett stort intresse för perenner och andra blommor. Hon berättar om att hon och maken Rune Svensson renoverat ett närmast fallfärdigt hus på 1970-talet och visar stolt lusthuset som de själva byggt.



I mitten av oktober reser Inga Ekelund från tryggheten i Sverige till sydöstra Indien och byn Chengalput som ligger sydväst om Chennai (före detta Madras). Under två månader ska hon jobba som volontär på ett barnhem och en skola som ligger i ett fattigt område av Indien. En stor omställning.

– Klart det kommer att kännas, men jag har hunnit förbereda mig bra, säger hon.



Redan som tonåring föddes en idé hos Inga Ekelund om att göra en insats i tredje världen, men det blev aldrig av. Man, barn, hus och jobb kom emellan. I mars 2008 reinkarnerades idén. Efter att ha läst en artikel i Kristianstadsbladet om Gertrud Lindqvist som jobbat som volontär i Ghana valde Inga Ekelund se på möjligheterna att fullfölja den dröm som hon hade som tonåring.

– Nu har jag gått i pension och ska det bli av så får det bli nu.

Ganska tidigt riktade hon blickarna mot Indien. Dit har hon emotionella band. För knappt 40 år sedan adopterade Inga Ekelund och hennes man en flicka från Bangalore.

– Indien är en del av mitt hjärta.

Efter kontakter med Gertrud Lindqvist och flera hjälpverksamheter fick Inga Ekelund hjälp av en organisation som jobbar fadderverksamhet. Tre tänkbara volontäruppdrag dök upp. Valet föll på Dewi Sarawati – India trust.



En verksamhet som riktar in sig på praktiskt hjälp till barn och kvinnor på landsbygden samt att hjälpa till att utveckla jordbruket i området kring Chengalput.

– Behoven är jättestora. Jag har träffat två män från Markaryd som varit där som volontärer. De sa att man i området kring Chengalput låg 100 år efter Goaområdet, säger Inga Ekelund.

På plats i Chengalput ska hon att bo i ett rum på skolan. Mestadels kommer volontärarbetet bestå av engelskundervisning på skolan, men hon vill även göra en insats på barnhemmet och ute i samhället.

– Jag känner att jag vill ha kontakt med de som bor i byarna. Om de tar emot mig. Jag är ju inte där för att förändra utan för att vara en hjälp en tid.

Den 12 september arrangerar Inga Ekelund och hennes man en musikfest i Yngsjö. Intäkterna kommer hon att fördela på bästa sätt till olika projekt i Indien där hon landar sent på kvällen den 14 oktober. Hon ser fram mot äventyret, men under resans gång har det funnits tvivel.

– Jag har gått från förvissning till perioder av förvirring. Hade jag inte varit i Indien innan så hade jag varit betänksam, men det känns så rätt. Jag åker ensam, men är inte ensam. Jag har en kristen tro.