Musik för folk

Nä, det kändes inte så upphetsande på pappret. Håkan Hellströms stora sommarturnépremiär på Siesta! skedde redan för ett par år sedan. Nu hade han dessutom kånkat land och rike runt i flera månader innan han ramlade in på största scenen i Hässleholm.

Det var inte heller så värst vidare länge sedan The Sounds och Sahara Hotnights rockade loss i trakterna. Och bob hund – Thomas Öberg i Zorro-mask och pärlhalsband – var ju här redan i fjol.

Men pappret är som bekant varken speciellt tredimensionellt eller färgstarkt.

Musiken som framfördes på festivalens andra scener i år var allt annat än svart och vitt. Faktum är att electronicakavalkaden som plöjde fram genom folkmassorna bjöd på ett euforiskt kalejdoskop av toner, beats och mer eller mindre taktfasta danssteg. Aldrig har den frodiga göingebygden känts så mycket Ibiza som i år.

Samtidigt, i samma ringhörna och på var och varannan scen, poppade de upp som svampar i urskogen. Den raka motsatsen. Det definitiva trendretrobrottet för den organiska livemusiken.

Den som harvas fram med gitarr, jesushår och frodig mustasch. Eller som i Wolfmothersångarens fall, gigantiska sideburns.

Milsvidder från beats per minute och snabbmatshitlåtar snidade Graveyard, Imperial State Electric, ... And You Will Know Us by the Trail of Dead och Me And My Army på något så fantastiskt som musik. Inte hits. ”Musik för folk som inte kan bete sig som folk ...”.

För publiken, den musikfrälsta Siestapubliken, var helt och hållet med på noterna.