Rösta om länken

Det är inte första gången jag finner anledning att påpeka en sådan självklarhet. Snarare är det med viss uppgivenhet om våra folkvaldas ideal som jag tvingas konstatera att de politiker som så frejdigt möter väljarna under valrörelser, knackar dörr och delar ut flygblad varhelst de befinner sig, besvärande ofta tycks vilja sköta sig själva när de väl har blivit valda.

Jag behöver inte påminna om det som har varit i Kristianstad. Alla läsare av Kb är medvetna om att den demokratiska arenan inte har omhuldats med någon större energi. I stället har det hummats om att "våga i stället för att springa till folket och fråga".

Nu är den kommunalpolitiska, grå vardagen åter här. Nu oroas folket åter över ett politiskt beslut som "redan är fattat" och "inte går att ändra på": Kristianstadslänken. Bussgatan som enligt plan ska skära rakt igenom den i andra sammanhang så frenetiskt försvarade stadskärnan har upprört både boende, handlare och fastighetsägare. Bengt Gustafson (M) och Heléne Fritzon (S) har hittills stått fast vid beslutet från 2008, trots att förutsättningarna för genomförandet inte är uppfyllda. Inte heller har man tagit sig tid att lyssna eller gå i dialog.

Olle Johansson, en av Kristianstads mest engagerade invånare i frågor som berör samhällsutvecklingen, påpekade i en debattartikel i Kb i går (11/1) att han inte ens har fått svar från Gustafson när han undrat om länken och bristen på parkeringsplatser. Det är nonchalant. Att besvara frågor borde vara prioriterat. Precis lika prioriterat som att lyssna på det omgivande samhället.

Så vad göra? Från årsskiftet har grundlagen ändrats. Det är nu enklare att driva igenom en lokal folkomröstning. Kristianstadslänkens dragning yppar sig ytterst väl för en sådan, särskilt när dialogen har utevarit. Handelsföreningen har många medlemmar och borde lätt kunna få in de underskrifter som krävs: 10 procent av de röstberättigade, vilket motsvarar knappt 6500.