Houman Sebghati: Alkemisten

Läste någonstans att plattans minus är att det finns en monotoni i låtarna. Tja, det där brukar handla om hur man lyssnar. Visst har Houman Sebghati till stora delar gift sig med ett sound som passar honom, men han visar även att han är direktören över det hela.

Nyheter • Publicerad 27 oktober 2010

I stället för att hitta monotoni imponeras jag över hur enkelt han rör sig bort från sin egen stil och både prickar en Willy Crafoord/Just D i "En lärling" och med enkelhet drar i väg en dansrap på "Aajt!". Houman behärskar framför allt sin egen stil. Han ligger som en tung dimma över beatsen när han vill det, för att i nästa låt ta upp tankar om existensialism eller bara ge oss livsglädje.

Rakt igenom visar Houman upp en auktoritet i rappen med en styrka i orden som får i alla fall mig att vilja lyssna.

Som bonus till "Alkemisten" får man dessutom Houmans platta "Tankarnas gränder" från 1999 vid nedladdningen.

Roger Bing

Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons