Jennifer Lopez: Love?

J.Lo drog sig tillbaka, skrapade ihop fullängdsresterna av det som skulle ha blivit hennes sjunde studioalbum och gjorde som så många andra avdankade r’’n’b/pop-giganter – sneglade åt arv- tagerskan Lady Gaga.

Gagas hovproducent svenske RedOne kokade ihop gamla eurodiscohitten ”Lambada” och ”On the Floor” blev en given megahit som inte bara toppar svenska topplistan utan även listorna i en drös länder.

J-Lo är van vid att jobba med svenska producenten. Inför debutuppföljaren hamnade hon i svenska händer på hitlåten ”Play”. Rapporter som sipprat ut från studion vittnade om mixerbordstekniker som slet sitt hårdrockshår för att få rätsida på leveransen från en sångerska som sjöng hellre – än bra. J.Lo:s enformiga stämma långt bak i ljudbilden talar sitt tydliga språk. Här handlar det mindre om innehåll och mer om omslag.

När andraspåret ”Good hit” förlitar sig på en J.Lo instoppad i en röstförvrängare, och press- meddelandet proklamerar ”Lopez refers to ’Love?’ as containing her best vocals to date”, så blir man lite orolig. Hur innehållslöst ska det bli?

”Love?” utvecklar sig till ett halvhjärtat symbiosförhållande mellan den nytända eurodiscon (tacka RedOne för det, och följ Britney Spears, följandes Lady Gaga, i hasorna dessutom), en fläkt av karibiska sommarhitsvibbar (”Hypnotico”) och en rejäl vink åt tv-succén ”Glee”.

Faktum är att när J.Lo levererar trallvänlig pop i ”What is (Love)” så hallucinerar man lätt in på ett high school-framträdande med karaktären ”Rachel Berry” i full fart. Och just det funkar riktigt bra. Som den vattenkammade hemmafrun J.Lo. Den som klubbfolket inte ville ha ...

Nya skivbolaget, klassiska hiphopborgen Def jam, försöker sig ändå på att besvärja fram Jenny from the Block genom diverse hiphopspår som ”Run the world” och ”One love”. Utan att riktigt lyckas övertyga. Rösten är liksom ... för svag för det.

Å andra sidan – omslaget är ju snyggt, som alltid.