Skivrecensioner

Veronica Maggio: Satan i gatan

Skivrecensioner Artikeln publicerades

Hur klara man sig utan Snooks och Oskar Linnros geniala musikproducentskap? Ganska hyfsat, faktiskt.

Veronica Maggios debutuppföljare blev en sanslös smashhit med Linnros soulfingertoppskänsla bakom spakarna. Hitlåtarna radade upp sig, och Maggios svala, nordiska, blonda framtoning till en alldeles egen, unik röstvärld ackompanjerad av soulbestänkt popmusik gjorde att jämförelsen med en 2000-talets Monica Z pockade på rejält. Men förhållandet bröts och samarbetet med det. Och det började bli dags för Maggios tredje platta.

Det var kanske oundvikligt att deras vägar skulle korsas. Christian Walz och Maggios. Två svenska soulpopröster med alldeles egna nischer. Han för första gången i rollen som producent. På pappret "A match made in heaven". Och det är en korsbefruktning som fungerar även utan större åthävor: duetten "Mitt hjärta blöder", käftsmällen till "Jag kommer".

Här finns inga pådyvlade effekter eller tillskruvade teknikaliteter. Walz och Maggio har förtroende för popmusikens naturliga, innersta, självklara väsen. Och med syntstråkarna i högsta hugg, helt i gamla 80-talshjältarna Scritti Polittis skola.

Det där förtroendet har även Markus Krunegård när han gör ett prodinhopp på smittsamt beatsanstrukna "Finns det en så finns det flera".

Ett förtroende också för Maggios fenomenalt rättframma svenska texter. I all sin enkelhet, huvudet på spiken, rätt och slätt, lotsar hon in lyssnaren i en värld av brustna hjärtan och sena kärleksdesperata kvällar med en berätterskas totala självklarhet.