Hitta fynden med hjärtat

Vitrinskåpet i köket är fullt av godsaker för någon som gillar 1950-60-talsdesign. Här finns Stig Lindbergs "Berså" som tekoppar och tekanna, hans tekanna "Siam", Marianne Westmans "Mon amie"-koppar och gurkburk och 16 tekannor i olika stilar. Favoriten, den bulliga "Sylvia" med penséer från Rörstrand, står däremot på diskbänken med te i bredvid en sockerskål av Marianne Westman.

På en hylla står en brokig blandning av snirkliga mjölkkannor med små blommor och gulddekor, ett undantag från Helene Gunnarssons vurm för 1950- och 60-tal.

– Det är kannor som ingen annan vill köpa och de är så fina att ha blommor i, säger hon.



I fönstret i vardagsrummet står ett riktigt fynd, en vas av hennes favoritformgivare Mari Simmulson. Den stod på en samlarmarknad, men ingen hade sett att den var något speciellt eftersom den var vänd med baksidan utåt. När Helene Gunnarsson vände på den kände hon igen den karakteristiska flickan och köpte den genast. Men det blir allt svårare att göra riktiga fynd.

– Man märker att folk har lärt sig mycket. När jag började gå på loppis var det ingen som letade efter 1950- och 60-tal. Man kunde hitta stora Stig Lindbergfat för tio kronor. Då var det inte många som var intresserade. Nu är det 1 000 personer per grej.



Helene Gunnarsson börjar alla loppisjakter med att leta efter böcker till sitt antikvariat Helenes bokhylla. Om hon får tid över letar hon efter något till sig själv. Det blir ibland porslin, ibland ett klädesplagg och ibland flamskvävnader. Hon har många hemma vid det här laget, men inte på väggarna.

– Det blir inte snyggt att sätta upp dem. Jag lägger dem på bord i stället. Då blir dem som konstverk.

Hur ofta är du ute på loppis?

– Förut kunde jag gå på fyra loppisar på en lördag. Det gör jag inte nu. Jag har inte riktigt lusten, eftersom jag har så mycket grejor.

När började du gå på loppisar?

– Sedan 1994 har jag gått på loppis ordentligt. Innan dess kunde jag komma en timme efter att det börjat. Nu är jag där tjugo minuter eller kvart i ett om det börjar ett, ifall det blir en tjuvstart.

På söndag hålls en av de största loppisarna i trakten, i Gualöv. Vilka är dina favoritloppisar?

– Det avslöjar jag inte, men den jag gillar bäst har bra urval, bra priser och vänliga människor. En stor loppis är bra. Den drar mycket folk.

Vad är tjusningen?

– Det är nog att man aldrig från gång till gång vet vad som väntar. Ibland är det inget speciellt och ibland finns det mycket. Då får jag ny energi.

Vad är fynd för dig?

– Det behöver inte vara dyra och fina saker, utan lite speciella. Det kan vara något till affären eller något roligt pussel, det lite udda.

Är det svårt att hitta något bra bland böckerna?

– Ja, mycket är samma. Det är svårare att fynda böcker i dag för många lägger ut de mest eftertraktade böckerna på Tradera och Bokbörsen. Men jag kan hitta det udda, en fransk filosof, udda författare eller namn som jag har sett i något sammanhang.

Blir du stressad om konkurrenter också står och bläddrar bland böckerna?

– I början kunde jag bli oerhört stressad av andra handlade, tittade på vad de köpte och tänkte att de böckerna var mycket bättre än de jag hade hittat. Nu tänker jag mer att man hittar det man hittar.

Vilka är de viktigaste egenskaperna för en loppisfyndare?

– Att ha tålamod att stå där och leta igenom sakerna och att använda sin fantasi.