En världsstjärna i Åhus

Text: Carl-Johan Liljedahl
Publicerad 11 februari 2012 6.30 Uppdaterad 11 februari 2012 18.10

Sport.
Bladetsporten träffar landets – och världens – främste orienterare under en lunch på hotell Åhusstrand. Fotograf Lasse Ottosson tar ner Helena på stranden för några bilder.

En miljö som inte är ny för världsstjärnan.

På stranden i Täppet har hon tillbringat många somrar.

– Mormor hade sommarstuga en liten bit härifrån och jag älskade att vara i Åhus hos kusinerna, inte minst för glassen. Vi besökte Tre Toppar varje dag.

Landslagslägret i Åhus är intensivt och ännu har Helena inte hunnit hälsa på varken moster eller morbror på Stubbagatan i Åhus.

– Men i helgen hoppas jag hinna bort och ta en fika.

Helena Jansson växte upp i Skövde. Förutom orientering höll hon på med handboll och friidrott och tävlade flitigt mot Anna ”Humlaröd” Persson under juniortiden.

– Jag är ett år äldre och när Anna blev juniorvärldsmästare så slutade jag fyra.

Blev du överraskad att hon la ner elitkarriären?

– Jo, det måste jag säga. Samtidigt så förstår jag henne. Brinner du inte för orienteringen till 100 procent så funkar det inte. Det går inte att lura sig själv, säger Jansson.

Medan Anna Persson sitter och kör traktor i Humlaröd så håvar Helena Jansson in medaljer och svenska folkets kärlek. 2011 var hon nominerad till så väl Bragdguldet som Jerringpriset. En uppmärksamhet hon lärt sig att hantera.

– I början var det bara roligt, sen måste jag erkänna att alla intervjuer och uppdrag stal energi. Men nu har jag hittat en bra balans, inte minst med hjälp av Niclas (pojkvännen). Han har tagit befälet över mobilen.

2011 var ett fantastisk år. Och då ska ni veta att Helena var skadad och ett osäkert kort inför VM.

– Jag hade en akut slemsäcksinflammation i högra hälen, och kunde inte köra ett enda ordentligt träningspass i juni. Jag fick ihop fyra joggingpass på 20 minuter var. Det är mindre än vad jag normalt gör på en dag.

Desperationen och osäkerheten var så stor att Helena faktiskt stod med telefonen i handen, beredd att ringa förbundskaptenen Håkan Carlsson och tacka nej till VM.

Samtalet ställdes in.

Och resten är orienteringshistoria. Helena sprang hem fyra VM-medaljer, varav ett guld i medeldistansen.

– Utan tvekan det största jag varit med om. Det var en makalös vecka.

Och säsongen var inte slut. Helena avslutade med att vinna världscupen – som förste svensk på 15 år.

– Jag hade verkligen stolpe-in.

Fem år i rad har hon utsetts till Årets orienterare i Sverige. Men tro inte framgångarna stiger henne åt huvudet.

– Jag tar verkligen inget för givet. Det är mycket hårt jobb som ska göras för att det ska bli resultat.

Hur känns det att vakna upp och veta att man är världsetta?

– Ha, ha. Det är konstigt... men jag känner ingenting. Absolut ingenting. Jag är samma person som jag varit alla andra morgonar.

Du kan bli bättre?

– Absolut. Jag har mer att lära, många saker som kan bli bättre.

Till sin hjälp har hon tränaren Harri Viinamäki, mentala gurun Ingela Alvmyren och sambon Niclas Jonasson.

– Det är mitt team som alla är oerhört viktiga för mig.

Så talar en idrottare som inte lämnar något åt slumpen.

Om ett par veckor lämnar Helena Jansson Sverige och Umeå för en vår i Schweiz. Allt för att komma så bra förberedd som möjligt till sommarens VM.

– Det är ett måste om du ska vara med och slåss om medaljerna.

Träningspartner blir bland annat Simone Niggli.

Världens genom tiderna bästa orienterare gör comeback efter barnafödande.

– Hon skickade mejl för ett par veckor sedan och undrade när jag kom ner. Vi är bästa kompisar, samtidigt som vi är värsta konkurrenter när vi står på startlinjen.

Skogens drottning har lagt 2011 bakom sig. Nu är det fokus på 2012. Ett intensivt år med EM på hemmaplan och VM i Schweiz. Konkurrensen och lagandan gör att Helena tror på ett lika framgångsrikt år. Minst!

– Vi har ett fantastiskt landslag för tillfället. Det är en häftig miljö att vistas i, och vi delar verkligen med oss av kunskaper till varandra, säger Helena, som själv påstår att hon inspireras av de yngre.

– De har ett driv som jag själv saknade i motsvarande ålder.

Vad är viktigast, EM, VM eller världscupen?

– För mig är VM nummer ett. Det är störst, och det här man vill vara i absolut toppform.

Någon distans du fokuserar mer på?

– Jag har aldrig vunnit långdistansen, och heller aldrig varit helt nöjd efter ett lopp. Så jag är övertygad om att det finns mer att hämta här, säger Helena, som även lyfter fram EM.

– Det ska bli extra häftigt eftersom det går på hemmaplan.

Helena Jansson är en trevlig, intelligent och ödmjuk person.

Och disciplinerad.

För mellan de hårda träningspassen studerar Helena till läkare.

– Det är säkert tio år innan jag jobbar som läkare, och jag har gott om tid att fundera vilken inriktning jag vill välja. Men det som lockar med yrket är mötet med människor, säger Helena som fyller 27 år i augusti.

Men hon ser inget slut på karriären.

– Allt talar för att vi får VM till Sverige 2016 och då är jag 31 år. En perfekt ålder, säger Helena, som även räknar in femdagars i Skåne 2014.

– Femdagars är kärnan i orienteringen, vår riktiga familjefest. Och jag älskar verkligen att springa på sanddynerna nere vid Furuboda, säger Jansson.

Helena Jansson

Född: 28 augusti 1985.
Familj: Sambo med Niclas Jonasson. Mamma Ylva, pappa Styckan, storasyster Viveca och storebror Mikael.
Bor: Umeå och Bern.
Uppväxt: Skövde.
Klubb: Leksands OK.
Moderklubb: IF Hagen.
Yrke: Orienterar och studerar till läkare.
Meriter: 2 VM-guld, 4 VM-silver och 5 VM-brons. 3 EM-guld och 2 EM-brons. Vinnare av världscupen 2011. 4 NM-guld. 8 SM-guld och två totalsegrar i elitserien.
Utsedd till Årets Orienterare i Sverige 2007, 2008, 2009, 2010 och 2011.
Aktuell: Världens bäste kvinnliga orienterare som ligger på träningsläger i Åhus fram till i morgon.

frågorna...

Vem hade du gett Jerringpriset?
– Marcus Hellner. Jag tycker visserligen att Rolf-Göran Bengtsson är en värdig vinnare, med tanke på att han kämpat under många år och med små resurser till sitt förfogande. Men Hellner representerar en uthållighetsidrott som ligger mig varmast om hjärtat.
Vem är Sveriges bäste idrottsman/kvinna genom tiderna?
– Oj, det var svårt. Gunde Svan var för mig under många år programledaren för Fångarna på fortet, men sen har jag läst på och jag är grymt imponerad av de resultat som han presterat.
Norr eller söder?
– Inte helt enkelt det heller, men jag säger norr. Här finns mer variation och så gillar jag skidåkning, helst utför.
Största idrottsminne?
– Det måste blir VM förra året. Resan fram till VM-premiären var som en berg-o-dalbana, med tanke på min skada. Men jag fick uppleva en framgångsvåg som jag aldrig hade kunnat drömma om.
Hur skulle du beskriva dig själv?
– Driven, nästan alltid glad, extremt dåligt tålamod och problemlösare.
Smultronställe?
– Eftersom jag är svag för utsikt så finns det några platser som ligger mig varmt om hjärtat. Billingen i Skövde, Vångabacken här nere och så naturligtvis Schweiz. I det landet finns det alltid en backe att springa uppför.
Favoritämne i skolan?
– Jag gillade svenska, att läsa och skriva. I dag läser jag en hel del böcker, och framför allt så gillar jag författaren John Irving. Jag har slukat alla hans böcker.
Tror du på Gud?
– Nej.
Motto?
– Sedan några år tillbaka har jag anammat det norrländska ”det är som det är, och det blir som det blir”.
Vem ser du upp till?
– En idol när jag växte upp var tv-programledaren Grynet (Elin Ek). Hon sa en massa bra saker. Som att: ”Ta ingen skit”. ”Föräldrar vet inte alltid bäst”. Eller ”Man blir kär i vem man vill”.

Större eller mindre text



66 läsare har reagerat på denna artikel

80% är glada

6% är likgiltiga

5% är nyfikna

9% är arga


Hur reagerar du på "En världsstjärna i Åhus"?
Genom att kommentera på Kristianstadsbladet.se så godkänner du våra regler
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu