”Helt galet att vi är här”

Vi är i ryttarstadion i Greenwich Park i sydöstra London. Läktarna är enorma - arenan tar 23 000 personer – och fackverkskonstruktionen under läktarna är världens just nu största temporära byggnad.

Sverige har dressyrlaget på plats och en av ryttarna är Minna Telde. Bredvid henne hittar man nästan alltid Cecilia Kristoffersen som har varit med på tåget som tränare sedan årsskiftet – men vänskapen är längre än så.

– Vi har känt varandra i över tio år och har hållit det på den nivån. Vi ville inte förstöra vänskapen med att blanda in jobbet.

Men i vintras beslutade sig duon, eller trion som också innefattar Cecilias man Einar, att de skulle satsa inför OS och att det var Minna som var den med mest erfarenhet och potential.

– Och här är vi nu, vi är så fantastiskt glada.

– Men därmed inte sagt att jag inte försöker ta mig till OS själv, säger Cecilia..

De turas om att vara varandras tränare.

– Vi känner varandra väldigt väl och när jag är här så är jag Minnas ögon på marken och ser vad som kan göras utifrån.

OS är stort

Det är inte bara arenan som är stor. Hela anläggningen är stor. Hela OS-apparaten är ofattbar.

– Ändå är här mycket fina stallar och anläggningen är jättefin och underlaget är helt underbart.

Hela arenan är uppbyggd på pelare med stora plattor som sedan fyllts på med underlagsmaterialet.

– Det enda man kan höra är ett dovt ljud som blir av hästarnas hovar. Annars är underlaget precis som vanligt.

Och det är just så både Cecilia och Minna vill ha det – som vanligt.

– Det kan ju verka knepigt men vi försöker se den här tävlingen som precis vilken tävling som helst. Vi har samma rutiner här som vi har haft under hela våren, oavsett storlek på tävling.

Bedömingssport

Nytt för i år är att sju domare, jämfört med tidigare fem, ska bedöma ritterna. Dessutom finns det en supervising board som ser till så att inga misstag begås.

– De har ju liknande i simning och gymnastik, konstaterar Cecilia.

Minna Telde är känd för att vara envis och ju tuffare utmaning desto mer skärpt bli hon.

– Så hennes tävlingsnerver är det nog inget fel på. Däremot kan man ju notera att hästen Santana gör sin första säsong i Grand Prix och därmed kanske inte har den rutinen men vi är alla taggade.

Det blev tyvärr också lite orutin som fällde ekipaget under dressyrens första dag och grand prix-dressyren. Ljudet från fotografernas kameror vid ena långsidan skrämde Santana, som är enögd, och hästen bröt ut ur programmet. Men tävlingsinstinkten gjorde ändå att Minna Telde kunde få hästen i fokus och avsluta ritten. På läktaren stod Cecilia Kristoffersen och kunde bara titta på. Tur i oturen var att det bara några ritter efter Minna kom en regnskur av ordentlig Londonkaraktär.

Hur går det för laget nu då? Ja, mycket vilar på ”klippan” Patrik Kittel.

– Gör alla tre i närheten av sitt personbästa borde vi kunna ha en chans på brons i lag, säger Cecilia

Med 67,477 procent i G, som är långt ifrån vad Minna och Santana kan prestera, kommer det bli svårt för Sverige att plocka den där bronsmedaljen.

Nu inväntar vi de två övriga ryttarna i laget, Patrik Kittel och Tinne Wilhelmsson-Silfven. Och det gäller att ladda om efter några finjusteringar.

Nationstävlingen fortsätter tisdagen den 7 augusti med Grand Prix Special.