Finske förbundskaptenen höll lektion i Kristianstad

Som ung red han själv i landslaget.

Men det är framför allt som tränare som Lars Parmler gjort sig ett namn inom svensk ridsport.

Han har varit hopptränare i många år – närmare 45 år – och förr reste han ofta runt till olika anläggningar och hjälpte unga talanger. Han började med att bedriva ridskola på Hisingen i Göteborg, var sedan ridchef i fem år vid Göteborgs Ridklubb, innan han startade sin egen anläggning i Kungsbacka (som numera drivs av sonen Niklas, också han en duktig hoppryttare). Parmler sitter också med i tränarrådet vid svenska ridsportförbundet, samt var i många år kommentator för SVT i hoppning.
Men för ett par år sedan gick Lars Parmler i pension. Därmed är tränaruppdragen ute på olika anläggningar i Sverige numera mer undantag än regel.

– Egentligen skulle jag varit i Spanien nu och slipat på golfsvingen inför säsongen... men Satu lyckades övertala mig till att stå här och frysa. Det är ju så, alla behöver ett par friska ögon ibland, och få lite ny input, log Parmler med glimten i ögat under en paus vid en av lektionerna under gårdagen.

Vid besöket hos Kristianstad ridklubb hjälpte Parmler ett tiotal ryttare med hoppträning –allt från ganska nya hoppare på lektionshästar till toppgruppen med Satu Liukkonen i spetsen.

–Som tränare får man ha vana vid alla nivåer. Men när det är så här duktiga ryttare, säger Lars och nickar i riktning mot Satu, så handlar det ju mindre om teknik och mer om samspelet mellan häst och ryttare.
Sedan två år tillbaka är Lasse Parmler kapten för det finska hopplaget – det är också så han lärt känna Kristianstad RK:s stjärna Satu Liukkonen. Satu har tävlat för Finland i nationshoppningarna, och är ett namn stadigt på väg uppåt.

– Just nu står Satu på gränsen till A-landslaget. Det ser mycket bra ut, hon har en bra häst i Que Vibra Verra (latin för "den som lever får se"), och ekipaget blir mer och mer rutinerat. Hon är en duktig lagryttare, konstateterar Lasse Parmler.

Det finska landlaget är indelat i två trupper: A-landslaget som rider de största tävlingarna, och B-landslaget som mest tävlar runt Norden. Fast generellt ligger det svenska hopplandslaget en bra bit före det finska i utvecklingen.

– Finland är tio år efter, konstaterar Lars Parmler.

Så målet är att komma ikapp Sverige?

– Ja, och att få upp det finska hopplandslaget i Superligan så småningom. Fast då behöver vi nog ett par år till på oss.

Hur ofta är du i Finland då?

Lasse Parmler ler.

– Jag är i praktiken aldrig i Finland. Alla ryttare som är med i A-landslaget bor i Holland, Belgien eller möjligtvis Skåne. I Finland gör klimatet att en sådan satsning är i det närmaste hopplös, säger Parmler, och drar mössan ett snäpp till ned över öronen innan han klappar i händerna och återupptar lektionen med Maria Fieber och Satu Luikkonen i Kristianstads ridhus.