Smärtan kändes ända hem i tv-soffan

IFK Kristianstad gör sin överlägset bästa match för året. Laget krigar ner Lugi och tar sista chansen att hänga på lagen ovanför kvalstrecket. En skön derbyseger, men också en seger som kostade. Benbrottet på Erik Dokka Haug var en grym besvikelse på en i övrigt fantastisk kväll.

Trist för Dokka.

Tungt för IFK.

Jag lovar...smärtan kändes hela vägen hem till tv-soffan.



Jag har varit med ett tag, men det var första gången jag såg en spelare bli intervjuad i direktsänding.

Liggande på en bår.

Med ett bruten ben.

Inte helt normalt.

Kenneth Andersson förklarade det bäst.

– Han är norrman.



Skånederbyt blev aldrig någon riktig fight. IFK Kristianstad var helt enkelt en klass bättre.

På alla positioner.

IFK ville mest. Offrade sig mest. Därför vann de. En seger som kan rädda kvar IFK utan kval. Om inte så kan den visa sig dyrbar.

En kvalserie är tillräckligt oviss utan Dokka Haug. Med norrmannen borta resten av säsongen så blir IFK ett försvarsspel fattigare. Norrmannen är dessutom lagets förstaval när det gäller mittsex-positionen offensivt.

Kvar finns Love Asplund. Och förmodligen Olle Stenius.



Men Kenneth Andersson har säkert en lösning på även det problemet. Kollegan och bäste kompisen Johan Zanotti har annat att fundera över. Lugi är inne i en formsvacka lika djup som Ivösjön. Lundalaget riskerar faktiskt att missa slutspel. IFK kan vara på väg till ingen-mans-land.