Siktade högt – föll tungt

IFK drömde om en drömöppning. Som till viss del slog in. Med två snabba mål av Markus Olsson respektive Claus Kjeldgaard – samtidigt som Jesper Larsson inledde otäckt bra mellan stolparna.

Fem räddningar efter knappt fem minuters spel – samtidigt som kollegan i Malmömålet (David Andersson) så långt inte rört bollen.

Det var bara ett fel. På resultattavlan lyste det 2–2.

Orsaken? Hafsiga och stressade avslut.

– Vi tog några riktigt dumma avslut i början av matchen. Vi fick en bra start med med 2–0 och en bra start för Jeppe och försvaret, men framåt gjorde vi inte det vi kommit överens om, säger IFK-tränaren Kenneth Andersson.

– Vi visste ju att vi var tvungna att vinna med tio bollar men vi hade också pratat oerhört mycket om att vi i-n-t-e skulle stressa och ta fel avslut…i stället är det precis det vi gör.

IFK:s 2–0 blev till 2–4.

Som blev till 6–4 för IFK.

Men när Sebastian Geissler kvitterade till 6–6 efter 17.02 så hade IFK haft ledningen vad man skulle i den här matchen.
Det såg de slutspelshungriga hemmaspelarna till.

Påhejade av en högljudd hemmapublik – gratis inträde hade lockat 2 187 åskådare till Baltiska hallen – visade Malmö upp sitt breda register efter en annars ganska darrig inledning.

IFK hade chansen att rycka i början.

Men tog den inte.

Men samtidigt som IFK tog korkade avslut så måste man också säga till deras försvar att de minsann inte hade några berömda marginaler på sin sida.

IFK träffade virket fyra gånger under de första 13 minuterna och tre av Malmös fem första mål kom efter returer från antingen Jesper Larsson eller målställningen.

Jeppe skällde på Filip Boberg en gång, men de kostsamma returerna var priset man fick betala för den högmodiga taktiken.

– Vi hade sagt att vi skulle chansa och sticka på kontringar, sen har vi maximal otur att bollen studsar ut till deras spelare flera gånger, säger Kenneth Andersson.

– Det var någon retur som var lite billig, annars är det inte mycket att säga om, kommenterar Jesper Larsson.
Malmö hade 12–9 i halvtid och eftersom både Redbergslid och Lugi låg under i halvtid så hade Calle Sjödins, Stoffe Björklund och de andra tokladdade hemmaspelarna rejäl vittring på en slutspelsplats.

Och i andra halvlek hade man ingen större lust att bjuda in IFK i matchen igen.

Visserligen hade IFK 13–13 strax efter paus, men Malmö ville mer och det syntes också på planen.

– Det brann väl inte i ögonen direkt när vi insåg att vi inte skulle kunna vinna med tio mål, säger Larsson.