Det handlar om tysk yrkesstolthet

Text: Patric Nilsson
Publicerad 25 juli 2011 6.30 Uppdaterad 26 juli 2011 12.03

Vanlig handboll eller beachhandboll? Det har ingen betydelse. Är du professionell spelare i Flensburg Handewitt så gör du ditt jobb.

På sanden i Åhus.

Eller inomhus i Kristianstad Arena.

Oavsett väder eller motstånd.

Märkligt att inte fler tog chansen att se Bundesligalaget när de nu gästade Kristianstad Arena.

Det var fler i ösregnet på Täppetcabana i lördags kväll, men de flesta var väl där för att se Rimbo HK. Sandens kungar och beachhandbollens artister.

Vi fick vår drömfinal.

Rimbo HK mot Flensburg/Handewitt.

De kaxiga amatörerna mot de välbetalda yrkesmännen.

De sköna lirarna mot de tyska gladiatorerna.

Teknik mot fysik.

Lekfullhet mot vilja.

Det blev en rysare som Rimbo länge såg ut att vinna. Bohemerna från Norrtälje var sekunder från att försvara segern. Tre sekunder från att ta sin tredje raka seger i Åhus. Tre sekunder från att förödmjuka de tyska yrkesmännen. Då räddade målvakten Sören Rasmussen den tyska hedern genom att med ett sista desperat skott dundra in kvitteringen till 7–7. I sudden death var det inget snack – och i samma sekund som segern var klar rusade samtliga spelare in på planen och firade i vild tv-puckglädje.

Kom inte säg att Flensburg tog turneringen med en klackspark. Gick ett domslut mot laget så reste sig hela bänken upp för att markera, för att protestera. Det handlar inte om pengar. Segerchecken på 25 000 kronor är vad han som blandar saften i Flensburg har i veckolön.

Nä, det är något annat. Just det. Tysk yrkesstolthet. För välbetalda proffs är beachhandboll ingen lek. Flensburg kom inte till Åhus för att bli tvåa. Och framför allt ville de inte bli förödmjukade av ett gäng bohemer från Rimbo och allsvenskan.

Rimbo får trösta sig med att de vann publiken.

I år igen.

Trots att de i år kom med ett delvis nykomponerat lag så levererade de samma sköna beachhandboll. Sandens rockartister bjöd på japaner. Passningar bakom ryggen. Och flygande anfall. Det är fortfarande Ken Tollbring som är hjärnan. En lirare som spelar med ett konstant leende på läpparna. Det har ingen betydelse att motståndarna är en meter längre eller att det är riktigt polisväder. Han stortrivs när han får chansen att charma centercourten.

Även om vi fick se två spännande och välspelade finaler så blev, om sanningen ska fram, finalkvällen ganska avslagen. För sjätte året i rad valde vädergudarna att pissa på Mats Jönsson, trots att SMHI sagt något helt annat. Molntäcket skulle spricka upp under kvällen, sa de.

Tjosan.

Det var polisväder hela finalpasset. Ösregn och isande kyla och ni räknar förstås snabbt ut att partyt föll med regndropparna.

Dessutom låg tragedin i Norge som ett mörkt moln över turneringen den sista dagen.

Frågar ni mig så anser jag att festivalen fortsätter att utvecklas. Att kvalitén på arrangemanget höjs för varje år, vilket gör turneringen roligare.

Det kan man inte säga om sporten beachhandboll. Lasse Olsson var inne på saken tidigare under veckan. Åhustränaren anser att det flygande målvaktsbytet blivit en farsot som sprider sig ner i åldrarna och som gjort spelet tråkigare.

Frågar ni mig så har Lasse både rätt och fel. Olsson har rätt i att spelet har tappat fart men det har inte med målvaktsbytet att göra. Inte nödvändigtvis. Med byten får vi oftast ett rullespel i snabb takt från den ena sidan till den andra. Vi får också ytterligare en spelare att passa bollen till.

Utan byten får vi tre spelare på rad som alla försöker göra sin gubbe. Det vill säga vi får brottningsmatch efter brottningsmatch efter brottningsmatch. Och hur kul är det att titta på? Nä, för mig ska beachhandboll bygga på mer teknik än styrka. Mer spelsinne än rena brottningsmatcher. Ett spel där den smarte kan slå den starke. Men farten måste vi få tillbaka i spelet och det är upp till spelarna.

* * *

Att H43 blev bästa förening var ingen jätteskräll.

De har bredd på toppen och så väl pojkar som flickor på programmet. Men att IFK Kristianstad skulle bli näst bästa förening är en jätteskräll. En kul sådan.

* * *

Kvällens största, och mest välförtjänta, applåd i Kristianstad Arena fick Tobias Karlsson. Landslagsmannen spelade inte – men såg till att fixa matchklockan så att det blev match. Dock en kvart försenad.

* * *

Till sist...är detta IFK Kristianstads nya supporterklubb. Det var åtminstone de som satt i södra kurvan igår.

Större eller mindre text



Mest läst på Beachhandboll
Mer från Beachhandboll
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu