Förloraren som inte kunde sluta gråta

De känslomässiga ytterligheterna blir aldrig så stora som när det gäller som mest. Finalen i skicrossen var över och Sandra Näslund slogs av den brutala insikten att det guld hon så hett ville ha inte ens blev en medalj.

Sedan kom ilskan.

Näslund bannade sig själv, bannade schweiziskan Fanny Smith som hon tyckte osportsligt snuvade henne på bronset. 21-åringen från Kramfors vräkte iväg sina stavar, slet av sig skidorna och vankade omkring i målområdet utan mål och mening.

När ilskan gick över i besvikelse gick gråten inte att hejda. Det på förhand största svenska guldhoppet i Pyeongchang hade varken ork eller lust att kämpa emot.

Tårarna fick flöda fritt nedför kinderna.

Otröstlig och rödögd vandrade hon uppriven men värdigt mellan intervjuerna. Den enorma besvikelsen ville inte lägga sig, inga kramar eller uppmuntrade ord i världen hjälpte. Och då fick hon mycket av båda av många.

Bäst i världen i vinter betydde inget i Bokwang när kanadensiskan Kelsey Serwa vann guldet före lagkompisen Brittany Phelan.

Fyra. Den värsta av alla placeringar. Så nära en medalj men ändå så långt ifrån. En dröm slagen i spillror. Hon som kom för guld fick ingenting.

– Besvikelse och tomhet, det är vad jag känner, säger Näslund med en hulkande röst.

– Jag åkte hit för att ta guld och det slutade med en fjärdeplats så det är en stor besvikelse. Sedan tyckte jag inte att det var helt rättvist i finalen heller. Kanadensiskorna åker riktigt bra och förtjänar sin framgång, men jag och Fanny hade lite fajter som inte var riktigt rättvisa. Jag tycker att hon stänger mig när jag är på väg om i näst sista backen. Dumt nog började jag göra samma fula grej tillbaka. Jag är inte så mycket bättre själv, i stridens hetta. Man blir förbannad. Jag såg svart.

Har du snackat med Fanny Smith om det?

– Nej, och det är nog bäst att det dröjer ett tag, tror jag.

Redan på lördagen sitter hon på ett plan bort från Bokwang.

– Jag ska hem och grina lite och komma igen.

Vem ska trösta dig? Du är ju helt förstörd?

– Jag har ett bra team bakom mig så det är lugnt.

I och med att tyskan Heidi Zacher slitit av korsbandet är Sandra Näslunds första totala seger i världscupen klar, men mellan tårarna efter finalen var det inte mycket till tröst.

– Inte just för tillfället, men jag är förstås väldigt stolt över att ha vunnit den. Det är en stor prestation. Jag har haft en fantastisk säsong så jag ska inte gräva ned mig för mycket, säger hon.

När tårarna väl torkat kan hon börja se fram emot fler olympiska spel om hon får hålla sig frisk och skadefri.

– Jag är fortfarande ung och har många år kvar.