"Jag ska flytta till Grekland"

Ovesholmskillen Mikael Nilsson, 33, är sedan 2009 proffs i danska Bröndby. Men till sommaren går kontraktet ut – och nu undrar många hur framtiden ser ut.

Alla utom Mikael själv, han tar det bara lugnt.

-Jag har inte tänkt på det så mycket. Jag trivs bra här i Bröndby men jag vet inte alls hur klubben tänker om min framtid.

Han säger att ingen klubb, varken svensk eller europeisk, har hört av sig ännu.

-Men jag har redan tagit ett beslut, säger Mikael och fortsätter:

-Jag ska hitta ett till kontrakt till, antingen här eller någon annanstans. I ett lands högstaliga och spela där i två-tre år till. Gärna i ett så bra lag som möjligt.

Och sen?
-Sen ska jag sluta helt.

Du kommer inte varva ner i någon klubb lägre ner i seriesystemet?
-Nej, det lockar inte mig, säger 33-åringen, som har kontakt med sin förra klubb Halmstad, där han var 2000-04, då och då.

-Tyvärr åkte de ner i superettan. Förhoppningsvis går de upp snart igen, superettan är alldeles för lågt för mig att spela i.

Och efter karriären? Vad händer då?
-Jag vet inte. Vi får ta det sen, det är inget jag grubblar över. Men jag ska flytta ner till Grekland och bo där (Mikael var proffs i Panathinaikos 2005-09). Visst, min fru kommer från Malmö så vi får väl ha någonstans att bo när vi är hemma i Sverige... men det är ju inte helt fel med grekisk värme.

Även om Grekland det senaste året förekommit i mindre smickrande sammanhang på utrikessidorna, verkar danska Bröndby vara minst lika fyllt med trubbel – om man översätter det till fotbollssammanhang.

I mars listade den danska spelarföreningen ut att Bröndby fifflat med semesterersättningen. Ekstrabladet hävdade då att Nilsson hade rätt till ett miljonbelopp, som aldrig hade betalats ut.

Men fotbollsspelaren talar ogärna om sin egen ekonomi.

Han vill inte kommentera Ekstrabladets artikel för två veckor att han är en av ligans tio bäst välavlönade spelare.

Men fem miljoner kronor om året låter ganska härligt...
-Egentligen vill jag som sagt inte kommentera det här. Jag vet inte var de har fått siffrorna ifrån. Men det är klart att jag har ett bra kontrakt, jag kom hit som Bosmanfall och då blev det ju ingen dyr övergång för Bröndby, utan de kunde i stället lägga pengarna på annat.

Som inte fifflet med semesterersättningen var nog – i slutet av oktober sparkade klubben sin tränare Henrik Jensen. Det efter Bröndbys sämsta ligastart någonsin.

Auri Skarbalius hämtades in som en nödlösning, men är kvar än. Efter 18 omgångar är den danska storklubben ändå hopplöst efter topplagen. Man är tredje sist i superligan, hela 21 poäng bakom serieledaren FC Köpenhamn.

-Just nu har vi försäsong och det är ett hårt jobb (ligan sparkar igång igen den 4 mars). Men visst, det har gått väldigt dåligt för oss och vi ligger illa till i tabellen. Men jag tycker ändå att prestationen kanske varit bättre än vad läget visar och nu gäller det att vända en dålig trend.

-Vi kan säkert klättra lite, men det är ju alldeles för långt upp till de absoluta topplagen som har chans på spel i Europa. Dit kommer vi inte den här säsongen, säger Nilsson, som efter tränarbytet fick återgå till att vara högerback.

-Jag spelade nästan ett år som defensiv innermittfältare och jag var väl helt okej, men inte fantastisk.

Om du får välja själv, vilken position föredrar du?
-Högerback. Du vet... man blir ju tröttare med åldern och där behöver man inte springa lika mycket, säger Mikael med ett hjärtligt skratt.

För knappt två veckor sedan sparkade FC Köpenhamn Roland Nilsson. Vad säger du egentligen om det?
-Jag blev förvånad. Det måste ha skett något utöver resultaten. Något som vi inte vet om ännu. Visst, de gick inte vidare i Europacuperna, men de leder ligan och tappade rätt många viktiga spelare inför säsongen. "Rolle" hade inte alls samma material som den förre tränaren och att få sparken var väl lite hårt kanske.

Mikael Nilsson debuterade i landslaget på ett Buster-liknande sätt. Två mål mot Tjeckien blev facit. Sedan blev det ytterligare 63 matcher i den blågula dressen innan han tackade för sig efter matchen mot Albanien den 14 oktober 2009.

Svenska landslagets dilemma de senaste åren har ju varit just ytterbackar... vad gör du om Erik Hamrén ringer i maj och frågar "Hej... du ska inte med till fotbolls-EM?"...?
-Då blir det fortfarande nej. Jag känner inte att jag kan lägga energi på två olika håll, med både landslag och klubblag. Så det känns fortfarande som att jag tog rätt beslut då när jag slutade. Det är inget jag har ångrat.

Så du gör ingen "Henke Larsson" och dyker upp som gubben i lådan på presskonferensen?
-Ha ha, nej... och jag tror inte ens att det skulle bli någon stor uppståndelse om jag gjorde det. Men nej, jag tycker Mikael Lustig har gjort det bra. Och sedan har vi ju också Adam Johansson...