Glädjen i fokus för Hanna Westman

Vi backar bandet till den 16 januari 2016.

En då 22-årig Vångatjej stod på startlinjen i Flachaus slalom och var redo för sin världscupdebut. Med startnummer 65 gav sig Hanna Westman ut i pisten, men debuten blev en mardröm för henne.

– Jag kom i banan och bara kände hur det hoppade till i knäet. Jag visste inte exakt vad det var, mer än att det inte kändes bra. Men jag fortsatte ändå att köra ett tag efter det, sa Hanna Westman till Bladetsporten då.

Korsband, inre ledband och menisk pajade i det högra knäet och en lång rehabiliteringstid väntade. Sedan dess har det varit tyst runt Hanna Westman – fram tills nu.

Bladetsporten är på plats på öppningsdagen för backen i Vånga och det är flera hundra besökare som njuter av att åka utför. Även Hanna Westman har ett leende på läpparna.

Du är från Vånga och inledde din karriär här. Vad får du för känslor när du är här?

– Jag minns när jag var liten och åkte. Jag är inte här så ofta nuförtiden så det är kul att vara här. Det är jättekul att det är så många som ville komma hit och åka. Många barn tränar och det är roligt för när jag var liten var det inte så många barn som gjorde det.

Drygt två år efter smällen i Österrike har hon börjat tävla igen.

– Ja, vad har hänt på två år? Jag var tillbaka för ett år sedan, men det var för lite kvar på säsongen så jag valde att träna i stället för att tävla, säger Hanna Westman, som även har mått dåligt privat under skadeperioden.

– I samband med skadan blev jag deprimerad, men det är bättre nu, både med knäet och det andra.

Som bäst i tävlingscomebacken har det blivit två andraplatser i storslalom i Klövsjö. Detta i två FIS-tävlingar (nivån under Europacupen). Men pallplatser är inte det primära just nu för Hanna Westman.

– Det är klart att man alltid vill vinna, men just nu åker jag för att hitta glädjen igen och gör jag det vet jag att resultaten kommer. Det gäller att inte ta allt så allvarligt. Jag kan inte ha så högra krav på mig just nu. Jag tar tävling för tävling, säger Westman, som fortfarande har Östersund som sin bas.

Hur känns det med knäet?

– Jag kan åka för fullt och känner inte av något. Det som saknas är tävlingstempot och mängdträningen. Sedan får man naturligtvis jobba mycket med det mentala.

OS i sydkoreanska Pyeongchang pågår för fullt – och vem vet – om Hanna Westman inte hade skadat sig i början av 2016 så kanske hon hade tävlat i OS.

– Det är småjobbigt att se på OS, men jag gläds med de som är på plats och tävlar. Flera av mina vänner är där, säger Hanna Westman.

Vångatjejen som har hittat glädjen till idrotten