IFK hade bara ett proffs

Jesper Larsson och Jürgen Müller pallade för trycket.

Målvakterna var fantastiska.

Två målvakter som hade allt att vinna.

Två som varit proffs i mäktiga Bundesliga.

Och två personer som älskar att stå i rampljuset. Som lyfter sig när det sitter 4 000 åskådare och skriker. Deras lagkompisar reagerade tvärtom. De kände ångest. Rädsla. Närmast panik. Man vågade inte ta avslutet utan bollade över ansvaret till kompisen. När inte heller han vågade så förstår ni varför matchen slutade 20–21.

Då ska ni veta att många av spelarna på plan inte gör annat än tränar handboll. Det är deras jobb och med tanke på det så var insatsen i skånederbyt närmast att betrakta som ett hån mot alla dem som betalat entré. Anfallsspelet från båda lagen var så dåligt att man inte visste om man skulle skratta eller gråta. Att sen båda tränarna, Kenneth Andersson och Mats Engblom, sitter och hyllar försvarsspelet på presskonferensen är naturligtvis bara ett spel för galleriet. Vad ska de säga?

Jag var länge övertygad om att det lag som först hittade en anständig nivå på anfallsspelet skulle vinna den här matchen.

Så blev det inte. Anfallsspelet lyfte aldrig. Det var på samma pinsamma nivå under hela matchen. Från båda lagen. Därför blev målvaktsmatchen avgörande. Den vann Jürgen Müller – med minsta möjliga marginal. Ystads målvakt hade en räddningsprocent på 53. Jeppe stannade på 52.

Skönspelet lyste alltså med sin frånvaro. Från start till mål. IFK gjorde en bedrövlig första halvlek. Spelarna missade straffar, tappade bollar och levererade passningar i knähöjd.

Trots det var laget med i matchen. Att IFK hade 11–11 med sig in i halvid var nämligen inget annat än ett mirakel, och hade jag varit ledare i IFK så hade jag kallat in Dr Phil (Joachim Stenbäcken) i halvtid. En psykolog som kunde löst upp knutarna. Fått ner anspänningen. Och talat om för spelarna att de hade allt att vinna inför den andra halvleken.

Men ”Kimmen” satt kvar på pressläktaren – och anspänningen steg ytterligare en nivå. I andra halvlek bjöd IFK på två straffmissar, missade frilägen från alla positioner – och gjorde totalt nio mål. Då vinner man inga handbollsmatcher. Åtminstone inte mot tabelltvåan Ystads IF.

Jesper Larsson var som vanligt – det vill säga en klass bättre än alla andra i IFK. Felet var bara att Ystad hade en målvakt som var ännu bättre den här kvällen. Därför tog Ystad sin sjätte seger av sju möjliga sen IFK gjorde comeback i elitserien.

* * *

Till sist...några ord om domarna. IFK Kristianstad förlorade verkligen inte matchen på Henrik Mäkinen och Göran Jonsson – men snälla ta hit killar som Mirza Kurtagic och Mattias Wettervik från Uddevalla som ser till att lägga ribban på en anständig nivå. En nivå för handboll. Mäkinen och Jonsson borde blåsa basket.