Isländskan på blixtvisit

- Det var storm i Reykjavik så planet blev försenat, säger Elisabet när hon pustar ut efter en rörig resa till Kristianstad.

Första bekymret - ett försenat flygplan från den hårt drabbade finansön Island.

Därefter en GPS som tydligen inte ville att hon skulle till Kristianstad överhuvudtaget.

Och som om inte det vore nog kom Elisabet Gunnarsdottir rakt in i en intervju gjord med taskig engelska.

Inte Elisabets då, hon talar flytande.

Hur ser du på språksituationen, kommer det innebära problem med kommunikationen?

- Nej, inte alls. Jag lär mig snabbt och jag läser ju svenska tidningar hela tiden. Till premiären i april kommer vi att kunna prata svenska när det är intervju, lovar Elisabet. Hon har spenderat hela sin karriär på Island.

Som spelare i Valur FC innan hon skadade sig vid 25-års ålder. Då hade hon visserligen tränat klubbens ungdomslag sedan hon var 16 år.

- Jag har alltid vetat att det var fotbollstränare jag skulle bli. Redan som barn visste jag det, berättar Elisabet.

Hon har tränat Islands U21-lag och varit assisterande tränare i A-landslaget. Men det är i klubblaget Valur FC hon skördat sina allra största framgångar.

Fyra ligasegrar av fem möjliga imponerar förstås. Och det gör utmaningen i KDFF än större.

- Jag är inte van vid att förlora. Det kommer att bli tufft för mig eftersom Kristianstad kanske inte är ett av de bästa lagen i ligan. Man måste vara realistisk, även om man går in i varje match för att vinna. I Islands U21-lag har hon haft en del kontakt med Erla Arnardottír, till vardags i just KDFF.

Var det kontakten med henne som ledde dig hit?

- Nej, faktiskt inte. Jag har inte talat med hennes alls om det här. Hon blev nog överraskad när hon fick veta.

Berätta hur det egentligen gick till när en okänd isländsk damtränare plötsligt klev in i världens bästa liga.

- Jag har varit intresserad av Sverige under en längre tid och har velat hamna i en mindre klubb där. Jag vet ju hur det är, som okänd damtränare är det inte lätt att få erbjudanden. Men sen fick jag reda på det här och undersökte om det var en möjlighet, säger Elisabet som skickade in sitt CV till sportchefen Ulf Berglund.

Och han nappade.

I förra veckan träffades parterna för första gången. Sedan dess har Elisabet läst allt som går att läsa om sin nya klubb.

- Åldern i laget är bra och jag vet att intresset för damfotbollen är stort i stan. Det är förstås positivt och viktigt för klubben.

Hur kommer det märkas att KDFF har en ny tränare?

- Jag ska inte gå in och ändra allt här nu på en gång. Jag kommer se hur saker fungerat tidigare, Ulf och Thomas (Palmquist, Mårtensson) har ju gjort ett bra jobb här tidigare. Sen är det så klart så att lagen jag haft har gillat att anfalla, men allt beror på vilket material man har.

I nuläget är du ensam kvinna i tränarkåren.

- Det är en styrka, skrattar Elisabet.

- Jag tror verkligen på mig själv och det jag gör. Det är ett ungt lag som jag förhoppningsvis kan bygga upp och se till att de presterar på toppen av sin förmåga.

Hon har läst allt som står om laget i tidningar. I övrigt vill hon hålla sig så neutral som möjligt. För sig själv - och för lagets skull. - Men det är bara bra att jag inte känner alla. Jag lovar att spelarna får en nystart, oavsett vad jag vet om dem. Det viktigaste nu är att lära känna laget.

Gunnarsdottir stannar i Kristianstad ett par dagar.

I november kommer hon tillbaka för att inleda försäsongen.

I december är hon troligtvis här på daglig basis.

Och i april hålls alla presskonferenser på svenska.