"Jag ska bli fotbollsproffs"

Sport Artikeln publicerades

Hon lämnade Ldb FC för Kristianstads DFF förra sommaren. Men det är först i år som 18-åringen på allvar är med och konkurrerar om en plats i KDFF-elvan. Och på lördag åker hon med landslaget till La Manga. Månadens Talang i februari heter Antonia Göransson.

Vi möter upp Antonia Göransson utanför Pressbyrån vid tågstationen.

När jag är 50 meter därifrån ser jag en tjej i träningsskor och tights som står och kickar med en boll utanför Pressbyrån.

Antonia är med andra ord rätt svår att missa.

- Är det långt till tidningen, frågar hon.

Och det är nog inte så mycket för att hon är lat utan snarare för att hon mer är klädd för inomhusvistelse.



18-åriga Antonia Göranssonhar hunnit med en hel del i sitt fotbollsliv.

Född i Stockholm, flyttade till Sjöbo som treåring, till Boden som sjuåring och sedan tillbaka till Skåne och Malmö sedan tre år tillbaka.

Hon har därmed hunnit bocka av en hel del fotbollsklubbar trots sin hittills korta karriär (se faktarutan).

- Det har ju blivit några stycken, säger Antonia, som också hunnit med ett halvår i danska BK Skjold dit hon lånades ut från Ldb FC.

Till KDFF kom hon förra sommaren. Lite sådär i smyg.

Inga större rubriker, ingen som slog på stora trumman.

Och så värst mycket speltid fick hon inte heller.

- Det är ju rätt svårt när man kommer in mitt i säsongen.

- Det är först den här säsongen som jag känner att jag är med på allvar.

Vad har du för förhoppningar på årets säsong?

- Helt klart ska jag försöka slå mig in i startelvan och få så mycket speltid som möjligt.

Var spelar du helst?

- På yttermittfältet, säger hon och skiner upp.

- Det är där jag bäst kan utnyttja min teknik och min explosivitet. Men det spelar ingen större roll när det väl blir dags, då vill man ju bara spela. Jag har ju fått spela ytterback i vissa träningsmatcher, och det funkar ju, bara jag inte blir inkastad som mittback, säger hon och skrattar.



En bit in i samtaletså hajar man att Antonia är en tjej med skinn på näsan, med stora krav på sig själv men också med ett stort fett självförtroende.

- Det har jag nog alltid haft. Och när det gäller de höga kraven så är väl det både bra och dåligt. Laget kan ju påverkas negativt om man är för självkritisk.

På frågan om hon är vänsterfotad eller högerfotad får vi ett ganska udda svar.

Hon skruvar först på sig och vet inte vad hon ska svara.

Är det så bra att du är tvåfotad kanske?

- Jo, det kanske man kan säga. Jag skjuter bäst med vänstran men slår till exempel långbollar bäst med högran.

Udda var ordet.

Men KDFF i år då. Vad kan vi vänta oss?

- Jag tror det kommer gå riktigt bra. Det var ju jäkligt bra redan i fjol när vi klarade oss kvar med så pass god marginal, men i år tror jag det kommer gå ännu bättre. Ldb och Umeå ska vi ju ta i år…

Jaså?

- Jodå, vänta du bara. Du ska få se.

Snackar vi topp fem?

- Ja, det tror jag.

Vilka matcher ser du fram emot?

- De mot Ldb och Stattena, mest för att det är Skånederbyn. Och sen är ju klart att det blir speciellt att möta Ldb.



Vi glider in på lite tränarsnackoch landar vid nye KDFF-tränaren Elisabet Gunnarsdottír.

Eller "Betan", som hon kallas i KDFF-lägret.

Just det, "Betan" med bara ett t.

- Jo, så är det, säger Antonia och ler.

Om du jämför henne med Ulf-Thomas?

- Hon är verkligen rakt på och säger vad hon tycker. Är det något som är dåligt, ja eller bra, så säger hon det. Ulf och Thomas var mer ödmjuka och kanske inte kritiserade så mycket.

Vad föredrar du?

- Den raka stilen. Det är bättre att få veta när man gjort något dåligt och det blir man också bättre av…jag blir i alla fall det. Därmed inte sagt att man inte kunde det med Ulf och Thomas, säger Antonia, som plockar fram ännu en skillnad.

- I dag har vi mer konkreta direktiv hur vi ska agera i specifika situationer, träningen har blivit mer specialiserad.



På lördagbär det alltså av till La Manga med det svenska F19-landslaget. Där stannar de en vecka och ska möta Franrike, Holland och Skottland.

Och Antonia längtar sjukt mycket efter att dra iväg.

- Vi som spelar i landslaget umgås ju inte på fritiden och så men i landslaget har vi en grym sammanhållning har så jäkla kul tillsammans, det blir till och med för kul ibland och då kan det gå över gränsen.

Jaha. Vad tänker du på då?

- Nu ska vi inte gå in på detaljer här…haha. Det får räcka så.

Antonia Göransson har spelat i de flesta flicklandslagen och siktar på att gå hela vägen till A-landslaget.

Och sanningen är den att 18-åringen har höga mål med sin fotboll.

Till sommaren tar hon studenten på Borgarskolans fotbollsgymnasium i Malmö - men några planer på att läsa vidare har hon inte.

- Nä, jag ska bli fotbollsproffs. Jag är ganska trött på att plugga i dagsläget. Sen får vi se vad som händer efter studenten, då står man ju på egna ben och tar helt ansvar för sig själv.

Ska du fortsätta pendla?

- Planen är att jag ska flytta hit efter studenten, sen får vi se om den planen efterlevs. Men ibland bor jag hos Desirée (Tiitanen) i laget och det är ganska skönt att kunna göra det.